Nya tider
Jag jobbar på i Mariefred och Strängnäs med fyra olika deltidsjobb, för att flytta till London om några veckor. Där ska jag flytta ihop med min kompis Christoffer och försöka hitta ett jobb. Bara att hålla tummarna för att det går vägen! Förra året bodde jag i London och arbetade som Au Pair i en underbar familj. Ett toppenår! Jag och Madde reste runt i Tanzania och Kenya i november/december och hade otroliga upplevelser.
Susanne bodde också i England förra året, men nu mera hittar man henne i Edinburgh där hon jobbar på restaurang/bar.
Lisa bor och jobbar i London. Var först Au Pair i två olika familjer, men nu jobbar hon på en pub i Wimbledon Village.
Linnea pluggar media/kommunikation i Uppsala.
Julie pluggar turism i Kalmar.
Emelie bor och pluggar i Eskilstuna.
Så, när så här mycket har hänt under det gångna året undrar man ju vad sm hunnit hända om ytterligare ett år..!
Globalfamiljen och de globala tillskotten håller minst sagt ångan uppe!
a year ago
Vid den här tiden satt vi fortfarande på Heathrow i väntan
på vårt plan till Doha.
Vi hade en trevlig resa. Det hade vi verkligen :)
Jag saknar den globala familjen och styvsyskonen.
Och det suger att dom bor i England för det är snuskigt dyrt att ringa dit.
(den här bilden är en av de bästa från Bangladesh, helt underbar!)
/ Edward aka Lisa
GRATTIS GLOBAL-BLOGGEN!
(i efterskott) Det är nu lite drygt ett år sedan du föddes och vi är alla stolta över det du bidragit med i världen under detta år. Det har blivit många tankvärda, roliga och minnesvärda inlägg under dessa 12 månader. Nu hoppas vi att ditt andra år ska bli lika spännande! Många global-grattis till dig kära blogg!
/ Lisa
En önskan
ÖNSKEMÅL:
Få läsa om Susses stundande äventyr. En liten uppdatering innan du far iväg kanske?
Uppdrag Barn.se!
Ga in pa uppdragbarn.se och las mer!
En kärlekshälsning från Anitra aka Lisa
Rapport fran London
Forsta veckan hade bada foraldrarna semester och jag fick komma in i allting i lugn och ro. Jag ar ledig fredag, lordag och sondag och min forsta lediga helg spenderade jag pa upptacktsfarder i London. Jag akte till Notting Hill och Portobello Market, Covent Garden, Hyde Park och Speaker's Corner och Regent's Park. Pa nagot mirakulost satt ar min forsta lon sparlost forsvunnen.. men men forsta helgen far man val unna sig att lyxa till det en aning.
Denna veckan ar jag ensam med Anna, Mia ar hos sin gammelmormor. De har sommarlov till borjan av september. Vi har redan hunnit med besok i badhuset, bibliotekets barnforestallning, dockteater, manga parkbesok och mycket pysslande hemma.
Jag valkomnar hela den globala familjen plus ovriga att komma over nar helst det onskas! Jag ar som sagt ledig frdag, lordag, sondag sa jag har ofta tid att gora nagot spontant globalt! Jag har inte hunnit fixa engelskt nummer an, men ska gora det i helgen sa da ska jag meddela det har.
Jag har aven en Londonblogg dar jag bloggar om livet som au pair i London. Men jag ska definitivt inte overge Globalfamily!
Olympiska Spelen är minst sagt globala
Att vara sjuk är aldrig kul. Ändå känns det lite mer okej att vara sjuk just nu, eftersom OS pågår förfullt. Så mellan nysningarna, hostningarna och huvudvärken kan man faktiskt se en och annan final. Idag var det som ni kanske vet Stefan Holm som skulle försvara sitt OS-guld från Athen. Det gick inte så bra, han kom 4:a. Men HERREGUD, ryssen som vann var ju helt sanslöst duktig! 
Andrej Silnov, Olympisk mästare i höjdhopp.
/ Lis
Hemma från Bangladesh..
Och trött efter en 28 timmars resa hem.. När jag gjorde bokningen tänkte jag; "jaja, bara jag kommer dit så får hemresan se ut hur den vill." Vilket innebar en 5 timmars väntan i Doha, och en 8 timmars väntan på Heathrow. Nu har alla ord runnit ur mig, så jag hoppas att det gamla ordspråket "en bild säger mer än tusen ord" fortfarande är i tiden och väljer istället för att försöka komprimera alla intryck i en lång text, förgylla globalfamily med ett litet bengaliskt bildspel..
Det blev en del.. men alla minnen är mig lika kära.
Hoppas vi ses igen, Bangladesh.
/Susanne
födelsedag :)
Nu så här i början av ett nytt år av mitt liv, ser man ju tillbaka på det gamla året. och när jag sumerar mitt första år som vuxen är det många minnen och känslor som finns med. De flesta alldeles underbara. Det här gjorde jag mitt 18:onde år på planeten jorden:
På min 18-årsdag åkte jag, mamma,
pappa och Hanna till Grekland i en vecka.
Vi solade, badade, sprang på den ursprungliga olympiska banan i Olympia,
spelade in filmer och skrattade så att vi grät. Fy vad roligt vi hade :)
ROMA med skolan. En hiskeligt speciell resa på alla sätt och vis.
Förutom tafsandet på statyer fylldes dagarna av sevärdheter och
kvällarna av drinkar på Hard Rock Cafe.
Teroier om utomjordingar och robotar upptog också en stor del av resan :)
Sälen med Susse, Bina och AK. En galen resa.
Bilden säger väl en hel del?
Bangladesh. fantastiskt. underbart.
på bilden ser ni mig och Matilda,
läsandes högt ur "Bajsberättelsen"
skriven av allas vår bleka bengal Susanne.
London med mamma och Hanna. Jag älskar London.
Vi gjorde allt man ska göra när man befinner sig i Europas metropol;
shoppade, strosade i parker, gick på musikal och mycket mer.
På bilden är jag och mamma utanför Buckingham Palace.
Barcelona med globaldamerna och adoptivbarnen.
Mycket rolig och trevlig resa med en hel del taxiåkande och rödbrända ben :)
Första krogbesöket. (vitryssland räknas inte!)
så här såg jag ut då, liten och oskyldig, vad visste jag om världen? ;)
Men kanske är det ändå studenten den 5 juni, som var den största dagen under mitt 18:onde år.
En dag jag kommer att minnas så länge jag lever. Den lyckligaste dagen i mitt liv, hittills :)
Förutom ovan nämda händelser har jag även varit på bröllop, övningskört, skrivt uppsatser, varit på en del fester, fått en till hund, varit på Gotland, jobbat, gråtit, skrattat, blivit förälskad i Johnny Depp, gått på bio ovanligt mycket, läst sista Harry Potter-boken, sytt en flagga och mycket mer. Mitt första år i vuxenvärlden har varit minst sagt fartfyllt och och väldigt roligt! nu ser jag fram emot ett år som jag hoppas blir minst lika kul!
Ha det gott alla globalsystar ute i världen, vi ses snart!
/ Lisa aka Anitra
Lisen aka Anitra 19 ar!
Stor kram fran din globalsyster Matilda aka Gunilla
Alla dagar ar gyllene i Bangladesh...
…Och vissa dagar ar mer gyllene an andra..
Nar Tuhin var liten hade han en ovana att rymma fran skolan. Om mornarna tog han andra vagar an den som ledde till skolan, och kom han val dit flydde han genom fonstret for att leka med ko-skotarna utanfor. Det slutade med att hans mamma fick folja med honom till skolan for att forandra hans skolk-statistik.
Sjalv har jag aldrig varit nagon ultra-skolkare, men idag nar halva CRP dagen hade gatt kande vi bada hur den starka eftermiddagssolen ropade vara namn. Vi satt och at banglaglass tillsammans pa lunchrasten nar nagon av oss kom pa den briljanta iden att skolka. Den vackraste och mest narliggande platsen vi har att skolka pa ar ett gigantiskt universitetscampus en 20 minuters rikshawfard harifran. Det bestar av manga byggnader utspridda pa ett enormt skogsliknande omrade med vackra parker, trad, kor, monument och studenter. Tuhin foreslog att vi skulle aka igenom hela campus och promenera till byn som lag pa andra sidan. Eftersom bengaliska byar minst sagt ar min melodi, fick han ett rungande JA till svar! Vi promenerade pa en tegelstensvag som gick genom ett ratt o-bengaliskt landskap. Angar och trad och kor som sag ut som de gor I Sverige. Val frame I byn satte vi oss ner pa ett te-stalle och raknade loven pa traden. Nagra meter bort lekte en unge med en leksak som Tuhin berattade om hur han lekte med som barn. Det var en traplupp kring vilken man skruvande ett snore, och sedan kastade ivag. Utmaningen lag I att fa den att snurra. Och kunde man det fanns det tydligen alla mojliga konster och tavlingar man kunde utfora med leksaken, som pa bangla heter lathim. Tuhin borjade visa mig, och jag fick ocksa prova. Sedan kopte vi en egen, och gick till ett smultronstalle pa en av angarna for att ova. Efter en stund flockades det bengaliska ungdomar runt oss, och gav mig alla mojliga rad och tips for hur jag skulle fa den att snurra. Efter ungefar en halvtimme, manga rad och tips och manga oskyldiga ben skadade av mina lathim-kast senare klarade jag det. ANTLIGEN. Jag fick till och med aplader av mina 50 lathim-instruktorer! Det sags ju att man ska sluta nar det gar som bast, sa jag satte mig ner och fotade nar Tuhin och lathim-mastaren av barnen utmanade varandra. Han vann. Jag tror de tar nagot fel pa varan lathim.
En pojke pratade lite engelska, och sa direct “aaaah, Zlatan Ibrahimovich” nar jag sa att jag kom fran Sverige. Lustigt nog var han faktiskt riktigt lik Zlatan! Nar jag sa det till honom blev han djupt tacksam. Zlatan verkar vara betraktad som en riktig lackerbit har I Bangladesh. Vi tog en gruppbild med Tuhin, mig och Bangla-Zlatan I forgrunden, sa ni blogglasare ocksa kan fa se hans Zlataniska nuna! En annan liten sotnot var lathim-mastaren, som minsann ocksa finns med pa ett par bilder. Jag funderade pa hur man oversatter begreppet linslus pa engelska..
Har inte skrivit pa ett tag, och det beror pa att det har hant himla mycket. Hela dagarna forsvinner pa CRP. Och trots att vi spenderar sa mycket tid dar, kommer jag nog minnas dagen iv skolkade med mer varme an de dagar vi faktiskt spenderade dar. Att inte vara sjukgymnaststuderande eller redan utbildad, utan bara en “vanlig” volontar ar tydligen ratt ovanligt. De har svart att hitta pa arbetsuppgifter at mig far jag kansla av ibland.
For de som inte har fatt det an, ar mitt bangla-nr +880 1723 0684 05
Imorgon ska vi till varat smultronstalle igen…
Historien om hur jag kom med i bengalisk tv.
Det ar inte varje dag en utlanning, en bidashe, skanker Bangladesh ett besok; och det marks. Det vet alla ni som var dar sist.. Det var inte sallan mobilkamerorna ogenerat trycktes upp i vara bleka ansikten nar vi promenerade gatorna fram.
For ungefar 10 dagar sedan gick jag och Tuhin pa en fotoutstallning, mest for att se om fotona han hade skickat in till utstallningen hade kommit med. De hade de inte. Men utstallningen var trots det fantastiskt bra, och jag fick se annu fler sidor av Bangladesh an vad jag trodde landet hade. Dar traskade vi runt, Tuhin och jag. Jag latsades vara djup, medan han var det pa riktigt. Han traffade nagra fotografvanner, och eftersom det var himla trevligt fortsatte jag traska omkring och se fasinerad ut av alla vackra fotografier. Och fortfarande latsas vara djup. For visst ar det bara djupingar som besoker fotoutstallningar? Nar jag som bast stod och beundrade ett foto pa tjurar som stangades, anade jag i ogonvran hur en nyfiken bengal stod med en gigantisk kamera i hogsta hugg. Jag tankte att jag later honom ta sitt nedrans foto, sa kanske han glad och nojd lamnar mig ifred. Men nar den vuxna men trots det omoget patrangande manniskan ungefar 30 sekunder senare FORTFARANDE stod i min ogonvra och hangde kunde jag inte lata bli att vanda mig om och undra vad manniskan holl pa med. Min sura min mottes inte av vilken kamera som helst; utan en filmkamera!
Jag promenerade lugnt och sansat till andra sidan korridoren, varpa mannen dramatiskt springer efter mig fortfarande med en gronblinkande filmkamera i hogsta hugg. VAD I HELVETE; sager jag tjurigt pa svenska, och flyr darifran till Tuhins trygga ring av fotografkamrater.. Efter den dagen tankte jag inte sa mycket mer pa det, anda tills igar nar Piya (Tuhins kusins flickvan) sa att hon hade sett mig pa en av Bangladeshs 5 nationella kanaler, springa omkring pa en fotoutstallning. Men varfor sag jag sa arg ut, undrade hon.. AH, vad jag skrattade!!! Och ah, vad jag envist ska se glad ut nasta gang en bengal med filmkamera narmar sig..
Viktiga saker som har hant:
*We went to Lalbagh fort in old Dhaka, and took BEAUTIFUL pictures! (or...Tuhin did) There, we met a blogger who wanted pictures of us for her blog. So.. we took one of her and me as well, for this blog. ;)
*I got the results for university application. If I want to, I can become a physiotherapist student in Vasteras this fall!
*We're back in Savar after being in Dhaka since last thursday. I became ill, so we had to postpone going back to Savar and CRP.
*Jag har fatt ett myr(!)bett pa mitt ogonlock.
*It turned out that Tuhin can fit my whole fist in his mouth, after a whiles research..
Min tid på Hornudden är slut för denna sommar
Det är verkligen en idyllisk arbetsplats för det ligger precis vid sjön, i en skyddad vik, på en udde, (man kan alltid ta ett dopp!) där finns söta kattungar, nybakat bröd till fikat och underbar lunch varje dag. Men det bästa är ju alla roliga personligheter som arbetar där, de är i alla åldrar och från världens alla håll! Karin och Mats som äger Hornudden är medlemmar i en volontärorganisation, så under senaste året har det varit underbara människor från Sydafrika, Polen, Costa Rica, Nigeria, Brasilien och Grekland! Så det blir bra engelskträning för alla!
Heja EKOLOGISKT får bli min klämmiga abslutning denna gång, man blir verkligen inspirerad efter att ha tillbringat tid på Hornudden där vikten av att handla ekologiskt ständigt predikas!
Eko-global kram till er alla!
~Global-tilda
Halsning fran en myggbiten Susanne..
Mycket har hant sen sist jag och Tuhin skrev varat forsta inlagg fran Savar. Idag ar det bengalisk helg, och eftersom vi jobbade halvdag pa CRP igar akte vi till Dhaka senare pa dagen. Idag vaknade vi klockan 3(!) och kande oss antligen utvilade.. Innan vi akte till Savar brukade vi ga och lagga oss vid tre pa natten, och vakna ett. Men sen vi borjade jobba pa CRP har vi gatt och lagt oss 3, och vaknat sex. Valdans ohallbart, men hittills ocksa ratt oundvikligt. Vi kommer hem halv 6 om dagarna, och ska tvatta och laga mat, och sitta pa taket nar det ar stromavbrott i tva timmar.
Det ar himla mysigt att bo i varat bengaliska kollektiv i Savar, men det har nagra fa baksidor.
1. Folk stirrar mer an i Dhaka. Jag har blivit ratt immun numera, men tror absolut att det ar jobbigt for Tuhin.
2. Det finns kackerlackor i koket. Varje dag diskar Tuhin, och jag star pa en pall mitt i koket och trampar och kampar for att vara ett trevligt sallskap. Jag tror dock detta ar till stor underhallning for de andra familjerna som delar kok med oss, sa ett helhjartat minus ar det inte.
3. Myggbett. Vilket ar himla konstigt, eftersom jag aldrig har sett nagra myggor. Vi har myggnat, och overdoserar myggmedel, men inget hjalper. Mina fotter ar spektakulart prickiga.
oj. Nu ska vi tydligen aka hem. Ugglar hemma hos Tuhins van.
Mamma. Om du vill far du garna ringa en svang.
Hoppas allt ar bra dar hemma!!!!!!!!!!!!!!!!! pusspusspuss
