Shine my global family!

När man i inlägget nedan läser om Susanne och Tuhins äventyrsfyllda dagar kan man ju inte undgå att lägga märke till att man själv inte lever ett sådant spännande liv. Trots att jag har semester har det varit ganska äventyrsfattigt. dagarna fylls av TV-tittande och funderingar på om jag inte borde läsa lite teori (vilket jag naturligtvis inte gör, eftersom det är så fruktansvärt tråkigt) eller om jag borde dra ut på en stavgångs-runda. men allt detta är som sagt bara funderingar, och medan jag funderar går dagarna och snart är sommmaren förbi. Och jag har bara jobbat och jobbat. "Pengar, pengar", tänker ni, men jag vill ju minnas den här sommaren som något särkilt, inte minnas alla gånger jag packeterade in lax. Det var tufft när inslikten om vad livet handlar om slog mig för några veckor sedan. meningen med livet verkar vara att jobba så mycket som möjligt. Att stiga upp i gryningen, jobba tills mörkret sänker sig över staden och sedan cykla hem i ilfart för att äta mat och sitta stirrandes på TV:n nån timma innan man kommer på att man måste sova. För nästa morgon börjar proceduren om igen. herregud, jag vill inte jobba. (även om jag är väldigt nöjd med jobbet jag har)

Jaja, dagen har i alla fall burit något trevligt med sig. Precis när solen började gå ner åkte jag, mamma och pappa ut och tittade på tomten där vårt nya hus ska stå. De släppte av mig vid busshållsplatsen så att jag fick stavgå den kilometerna in till tomten på den lilla grusvägen som slingrar sig mellan de gröna fälten. Det var fantastiskt vackert att se solen kasta sina sista strålar över landskapet. Jag längtar som en tok tills vi får flytta in, där kommer jag leva lyckligt tills jag flyttar hemifrån. Jag hade även turen att få se tre rådjur och en älg på promenaden.

Vill även sända en hälsning till Susilull och Tuhidul som befinner sig på andra sidan jorden, där solen snart går upp över risfälten. Hoppas ni har det underbart! :)

/ Lisa