Ett visum och ett svenskt monsunregn.
Allt som oroat mig har äntligen fallit på plats. Jag har fått mitt efterlängtade visum, med rätt siffror på rätt plats, efter att ha ringt och stressat ambassaden minst en gång i veckan. Jag har växlat pengar. Jag har handlat torrschampo, chokladpuddingspulver, kalvbuljong, plåster, laddat mp3n med svängig musik, köpt en deodorant som doftar oliv, samt beställt tid för ögonfransfärgning på stadens skönhetssalong. Allt man kan tänkas behöva för en 5,5 veckors vistelse i ett regnigt Bangladesh.
Varje gång det har regnat har jag sprungit ut i trädgården och försökt gissa hur en monsun känns. Jag har dessutom funderat på diverse plastanordningar jag skulle kunna uppfinna för att min mobil helt säkert ska överleva regnet..
Utöver det har jag lyckats skriva 4 listor med olika längd de dagar jag har spenderat i kyrkan som kyrkvakt och flagghissare och ljuständare/släckare och vykortförsäljerska.. En packningslista, en ha i hangbagaget-lista, en to do-list och en önskelista till Matilda. Jag vet att hon sitter på en hel del myggmedel och vå(r)tservetter.
Så, jag är ledsen Globalfamily, de närmaste 10 dagarna 18 timmarna och 38 minuterna kommer det, från min sida, vara rätt torftigt med inlägg som inte på något sätt är relaterade till min Bangladeshresa. Inga upprörda inlägg om hur rasism får flöda fritt i Schweiz, inga bildserier från globala midsommarfiranden, inga poem om studentmössor och inga nakenbilder från förra årets föreningspresentation. Det blir Bangladesh. Hårt och skoningslöst.
/Susanne, och hennes efterlängtade visum hon numera alltid ser till att bära närmast hjärtat.
mitt i natten
Kom för en stund sedan hem från en trevlig afton hos Susanne. Vi tittade på "Mona-Lisas leende", åt popcorn (och kärnor) i massor, och pratade Bangla-minnen. Många minnen och många skratt. Med Susanne har man alltid trevligt :) Dagen tillbringades i en mörk kyrka, där jag ensam satt i 5,5 timmar och tjänade storkovan. Ganska värt det, men måste verkligen skaffa en spännande bok att läsa till nästa helg, då jag jobbar där igen.
Den kommande veckan är fylld med arbete på ICA, men imorgon är jag ledig och ska hinna med många saker. Har bokat in en helkropps-massage, ska köpa en bok, betala en bok, hinna plugga lite teori och ta det lugnt.
Eftersom Matilda, i inlägget nedan berättade hur hon ska spendera närmsta tiden tänkte jag göra det samma så att ni, trogna läsare, vet vad som händer. I sommar ska jag jobba på ICA, vara ledig en vecka, eventuellt tillbringa en helg på Gotland och förhoppningsvis hinna med att sola och bada lite. Hösten är lite oklar ännu, men vet att det i alla fall ska tas körkort och åkas till London på en kort visit, där global-mor och adoptiv-global-syster ska vara i ett år. Oavsett vad som väntar är jag övertygad om att sommaren och hösten kommer bli spännande.
Nej, nu ska jag återgå till Gilbert Grape och hans äventyr och drömma om bättre dagar, fria från oro angående vad som komma skall.
/ L
Nu rullar allt på!
Vi global-systrar kämpar för att hinna ses innan alla sprids i världen och nu gäller det att passa på att njuta av det för det är inte långt kvar nu! Men det känns alltid lika befriande att ses, vi känner varandra så väl efter allt konstigt vi varit med om tillsammans!
För mig ligger London som en hägring framför mig och det känns jättebra och spännande även om det är med blandade känslor jag snart lämnar landet.. Där ska arbetas som au pair, slipas på engelskan och ha fantastiskt underbart roligt och leva livet! 17 juli-1 augusti blir det semester med familjen i sydvästra England, i Cornwall och den 11 augusti åker jag till London och stannar ett år!
So as they say: London calling!!
~ Global-tilda
Dagen innan allvaret
Igår tillbringade jag och Susanne kvällen med en picknick på Abborberget, med sockerdricka och överbliven studenttårta. Riktigt trevligt :) Jag hade min röda picknick-väska, filten och muggarna som jag fick av mina kusiner i studentpresent. Det var en riktigt lämplig present till mig eftersom jag älskar picknicks. Efter picknicken gick vi hem till Susanne där vi tittade på halva Pirates-filmen (2:an) innan jag cyklade hem med ett tempo värdigt en tävlingscyklist. Jag är världens bästa amatörcyklare om jag får säga det själv.
Lev väl, lev globalt
Edward aka Lispet
Studenten
Så kom tillslut dagen vi längtat så förbannat länge på. Och den kom med storm! Studentdagen den 5 juni vill jag minnas för alltid eftersom det nog var den bästa dagen i mitt liv, hittills i alla fall. Hela dagen förflöt som i dimma, men ändå kommer jag ihåg varje minut, varje händelse och varje känsla. Jag var bara så obeskrivligt lycklig och kände mig inte ett dugg sorgsen under hela dagen. Dessa sorgsna känslorna hade vår klass redan arbetat av under den senaste veckan, men högtidstal av högsta kvalité, och i torsdags var det endast de glada känslorna jag kände. Inga tårar rann, så den nya vattenfasta mascaran var ett onödigt och dyrt köp. Men den kommer väl till användning förr eller senare.
Dagen började med champangefrukost hemma hos Catarina, där hela klassen samlades vid 9 för att skriva i studentmössorna och umgås. Efter det gick vi sjungandes ner till gamla Thomas för att ta studentfoto, hoppas det blev bra (har en känsla av att mina armar kommer se amputerade ut, då jag stod med båda armarna bakom Anton och Matilda). SEN blev det dags för kabarén som lärarna hade för oss, och vår klass fick en alldeles egen sång ("...Ni är doften av Dhaka"), mycket fin. Många skratt och många glädjeskrik/vrål innan, under och efter kabarén. Efter det bussades vi upp till nya Thomas där vi fick äta mingel-lunch och se stipendieutdelningen (stort grattis till Nicole, Emelie, Matilda, Linn, Tomas och Fredrik!) och lyssna på tal, några bra och några mindre bra. Sen blev det dags att för sista gången träffa klassen och våra klassföreståndare då vi fick våra betyg och varsin ros om halsen. Sen skrek vi i fönstrena en stund innan vi tillslut sprang ut från skolan för sista gången! Hittade familjen och den finfina skylten de gjort. Sedan tågade vi in mot stan för att hoppa på traktorflaken som tog oss många varv runt stan. Har alltid tyckt att det ser så fånigt ut när studenterna åker typ 30 varv runt "city", men det var så roligt! Efter en dryg timmas flakåkande hämtade pappa mig och vi åkte hemåt, där gästerna väntade. Det var jättekul att det kom så många och att mormor och morfar lyckades ta sig hit trots att de för tillfället inte har den bästa hälsan. Det gladde mitt arma hjärta.
Dagen var helt perfekt och kunde inte blivit bättre. Den var värd alla blåsor under fötterna, alla skavsår, alla söndertrampade tår (Tack Max!), värk i benen, all svett, den förstörda rösten och den efterföljande förkylningen. Tack till alla som gjorde studentdagen till den bästa dagen jag någonsin upplevt och tack till alla som bidrog till att mina tre år på Thomasgymnasiet blev så himla bra. Globalsystrar och globalmor, ni hade och har fortfarande en stor roll, med det vet ni väl redan ;)
Bjuder på några vackra foton från torsdagen. Håll till godo! 
det krånglar med bilderna, laddar upp fler senare när min dator lugnat ner sig.
Våran fjärde gästkrönika; på engelska!
The history of "The lake of Dragon"
It starts like all other stories. And I heard it from a passer by who was showering in the lake where I was trying to fish with the wheels. Though the fishes ran away watching me, and some ghost eaten up the foods from my hook.
Once upon a time there was a village in this place. One day the villagers noticed that they were missing their cattle and other livestocks. The headman of the village declared summons to clear the premises of the village. There were houses on the both sides of the road and the road was mainly by the yards of the houses.
After cleaning up the whole area, it was a big hole on the ground in one corner of the road. They doubted it has some connection with the mysterious missing problem.
On the following night they hooked up a dead goat and put it close to the hole. The hook was like as usual fishing hooks in a bigger size.
The next morning the crowd found the rope tied to the hook inside the goat tight like a string. It took the whole strong males of the village to pull the rope out.
After a hard pull, it was a Python hooked on the other end of the rope. They jumped on the Python and cut into small pieces as much smaller as possible. But it was not the whole python out yet. The villagers had a feast with the meat of the Python and all the fleshes inside it, which included of their cattle.
But one family, an old man and lady, who had no descendant on this earth refused to have that meat.
The next night it was a god send on them by dream, an spirit asked them to leave the place since it'll be proven dangerous for them real soon.
In morning they packed up their stuffs and collected their owned livestock's and moved.
In the after noon it was a big explosion and there was water coming out like lava from the volcano from the bottom. The whole village went under the ground and the water traveled back.
An ancient village surrounded by the hills for years became a lake all on a sudden.
The name of that lake is 'Boga Lake' now and the adjacent village to that lake is named as the 'Boga lake Village'.
Ta er i kragen Schweiz!
Det som skrämde mig mest var de affischer partiet propagerade med. En föreställe ett vitt får som sparkar ut ett svart får från den schweiziska flaggan, där budskapet ska vara att man borde ha rätt att direkt utvisa invandrare som begår brott. En annan föreställer händer med olika hudfärg som sträcker sig efter schweiziska pass.
Hur kan ett land, framförallt ett land som ligger granne med Tyskland, använda sig av propaganda som är så slående lik den man använde sig av i nazi-tyskland?
Idag ber jag bara en tyst bön om att invånarna i Schweiz tar sig i kragen, och inser hur absurt detta förslag är, och likaså sättet man gör reklam för det.
Ibland skäms jag över att bo i den här världen.
/Susanne
