Shine my global family!

Uppdrag: Att se hur det jag lärt mig om islam stämmer med verkligheten i Bangladesh, ett land med stor muslimsk befolkning som jag nyligen besökt.

Jag måste erkänna att jag blev förvånad över ett flertal företeelser som jag såg i Bangladesh. Jag blev även medveten om att många saker inte är så enkla och smalspåriga som de ibland framställs i västvärldens media eller skolans läroböcker.

Jag trodde att religionen skulle synas betydligt mer i människors vardag. Jag menar till exempel genom olika riter. Delvis skulle det kunna bero på att många helt enkelt inte har tid att till exempel be fem gånger per dag. Folk är för upptagna med sitt arbete på fälten för att få mat för dagen och då är det ju något som måste prioriteras.

Vid ett tillfälle i Koitta fick vi tillfälle att besöka en kombinerad moské och koranskola, en av få som vi tjejer fick gå in i. Där träffade vi en mycket sympatisk imam som vi bad at få intervjua. Han blev glad för vår förfrågan och sa att han skulle försöka svara på alla våra frågor och att vi skulle känna oss fria att fråga vad som helst.

Vid frågan om hur jorden kom till svarade han att Allah har skapat allt. 18 000 "saker" skapade han. Först skapade han profeter som fick bo i himlen. Allah gav dem information som de sedan spred till alla andra. Detta tycker jag var lite intressant, för det står ju betydligt mer väldetaljerat i religionsboken som vi kristna elever läser hemma i Sverige. Alltså vet vi ju mer om många detaljer i den islamska läran än vad en imam, som lever i ett land där åttio procent av befolkningen är muslimer, gör.

Enligt imamen bör en god muslim leva efter det som står i Koranen. Han menar att man måste tro på allt som står i Koranen, annars är man inte "en god muslim". Man måste vara helt säker på sin tro i att Allah finns och han kommer straffa alla som inte tror. Man är tydlig med att det finns två destinationer efter döden och det är paradiset och helvetet. Men Allah är en förlåtande gud, så vida man verkligen från sitt hjärta ber om förlåtelse.

Imamen sade även att det finns vissa delar i Koranen som får tolkas. Jag fick tyvärr aldrig klart för mig exakt vad det var som fick tolkas och det var synd för det påståendet var ju väldigt tänkvärt för den vanligaste uppfattningen är ju att Koranen absolut inte får tolkas i och med att orden kommer direkt från Gud. Det var ängeln Gabriel som läste för Muhammed ur Allahs "urkoran" som fanns i himmelen.

Islam växte fram på den arabiska halvön på 600-talet efter Kristus då Muhammed mellan åren 610-632 med jämna mellanrum fick sina uppenbarelser. År 622 började Muhammed och hand anhängare verkligen leva efter islam, vilket räknas som muslimernas år 0. Koranen betyder läsning och består av 114 suror, det vill säga kapitel och de är ordnade i längdordning. Kalifen Uthman såg till att Muhammeds uppenbarelser efter ett tag blev nedskrivna.

Vi pratade om att Bangladesh är ett land med flera olika religioner och frågade vad som hände om en muslimsk kvinna och en hinduisk man blev kära i varandra. Imamen förklarade att det absolut är möjligt att gifta sig med någon från en annan religion, men att det är möjligt om och endast om hindun konverterar till islam. Det enda som kan utgöra ett undantag till det är om den andre kan bevisa att dennes religion är bättre. Detta är dock en lång och svår process. Detta påstående tyckte jag var lite märkligt, för det stämde inte riktigt överens med det som muslimer brukar säga. Ofta är uppfattningen att en muslimsk man får gifta sig med en judisk eller kristen kvinna. Inte en kvinna från någon annan religion som alltså tror på mer än den ende guden. Däremot får en muslimsk kvinna inte gifta sig med en man från någon annan religion alls och det beror på att mannen är familjens självklara överhuvud och därmed ansvarig för barnens religiösa fostran till goda muslimer.

Majoriteten av befolkningen verkar ha en stark religiös tro och för många är det något så självklart att man inte alls reflekterar över det. Men detta har lite kommit att bli en klassfråga. Och man kan se att många av invånarna i huvudstaden Dhaka har relativt bra utbildning och bakgrund jämfört med befolkningen i övriga delarna i landet. Detta har också lett till en viss sekularisering i Dhaka. Det finns naturligtvis på andra platser i landet också, men det är ändå en stor skillnad procentuellt sätt. Men majoriteten går ändå till moskén för att be på fredagen, veckans lediga dag. Detta gäller ofta även dem som inte direkt utövar religionen så strikt i övrigt.

I islam finns det något som kallas för de fem pelarna, det är de som är grunden för islam, och alla dem kan jag referera till efter vår fältstudie till Bangladesh.

Trosbekännelsen: I och med att många gick till moskén för att be tror de på det som sägs i trosbekännelsen.

Bönen: Även om många inte har tid att be under de fasta tiderna för bön var det tydligt att det är viktigt för många att ändå få tid tillsammans med Gud, genom bön, varje dag.

Allmosegivandet: Enligt islam ska man även ge pengar åt dem som har de svårare. Cirka 2,5 procent av sin inkomst bör man skänka. Detta kallas för zakat. Detta hörde jag flera som pratade om.

Fastan: Vad jag förstod det är det mycket vanligt att fasta under ramadan.

Vallfärden: En av tolkarna berättade att den viktigaste platsen i islam, näst efter Mecka, finns i Bangladesh. Jag minns dock inte vad det hette, men dit vallfärdar tydligen många, även från andra länder.

Jag såg ingen skillnad mellan hinduers och muslimers ställning i bylivet. Inget tydde på att muslimerna som är betydligt fler än hinduerna, hade högre status, utan de levde sida vid sida. Visserligen är det ju väldigt många fler som är muslimer är hinduer, då 80 procent av befolkningen är det, men i och med att det bor över 140 miljoner människor i Bangladesh så är ju de tio procent som är hinduer också många. Så det har väl väldigt länge varit en självklarhet att människor från olika religioner lever sida vid sida.

Mitt intryck var att många av människorna som lever på landsbygden inte läser Koranen. I hela landet är analfabetismen utbredd. En annan orsak kan vara att de inte äger någon och heller inte har tid på grund av allt arbete ute på fälten. Detta kanske också påverkar att alla de lagar och regler som står nedskrivna i Islams heliga skrifter inte efterlevs och följs. Många kanske faktiskt inte är medvetna om hur en "god muslim" bör leva.

Jag såg flera olika saker som enligt Koranen och de övriga heliga texterna är fel, men som ändå är väldigt vanligt förekommande. Ett exempel på det som jag verkligen reagerade på, är mikrolånen som används så mycket i hela landet av väldigt många människor. Enligt islam är det fel att låna och låna ut pengar mot ränta så det är ju rätt märkligt att det har fått så stort genomslag. Enligt religionen ska man låna ut helhjärtat och inte själv försöka göra vinster på det. Men å andra sidan så är det ju människor som har det väldigt svårt och då blir kanske mikrolånen sista utvägen? Eller så håller majoriteten inte så hårt på de religiösa reglerna. Men det behöver ju inte vara ett tecken på en ökad sekularisering tror jag. För även i Sverige är det ju många som anser sig vara kristna och tror på Gud utan att flitigt läsa Bibeln och följa allt som står där strikt.

Jag funderar på hur mycket av det man ser i vardagslivsstilen som har sitt ursprung i religion eller bara kultur och tradition. Och hur mycket som kanske ursprungligen kommer från religionen men idag bara är ett självklart sätt att leva på. Ett exempel på det är synen på alkohol. Det är något som är mycket ovanligt i den Bangladeshiska kulturen och detta kan man ju förmoda beror på att islam är emot det och andra berusningsmedel eller droger som skadar kroppen, vilket kan tänkas bero på att alkohol var ett stort problem på den arabiska halvön före islam.

Något annat som inte är tillåtet enligt islam, men som är väldigt vanligt förekommande är rökning. Jag tror inte att det står något om rökning, men däremot står det som sagt att man ska undvika sådant som skadar kroppen, särskilt om det enbart används för njutningens skull.

Något som alla muslimer, troende eller inte, håller hårt på är att inte äta griskött, och anledningen till att även de som inte är särskilt troende inte heller gör det är väl att det är en självklarhet på grund av att det är en gammal tradition.

Många som lever ute på landsbygden har ingen utbildning och därmed är det få som kan peka ut Bangladesh på kartan. Jag funderar på om det kan vara så att det är något som påverkar deras syn på människan och dess ställning. Om man inte känner till så mycket av omvärlden så är det kanske större chans att man upplever människan som världens centrum. Och att människan därmed är viktigast och har det största värdet av allt och alla. Det får mig att dra en parallell till synen på den fria viljan, som jag tycker borde ses som viktig i så fall. Men i och med att något som arrangerade äktenskap är så utbrett tyder det väl inte på det? Om det inte är så att människan i första hand räknas som mannen? Bangladesh är ju ett patriarkaliskt samhälle och i de flesta fall står mannens vilja framför kvinnans. Eller kan det vara så att man inte tycker att något som arrangerade äktenskap betyder något i ett sådant sammanhang som den fria viljan. För att majoriteten anser att det är till för allas bästa? Ett arrangerat äktenskap gynnar ju dottern som ska giftas bort rent ekonomiskt sätt och säkrar hennes framtid. Och kanske är det det som värdesätts mest i det sammanhanget och då är den fria viljan oviktig. Samhället är inte alls individcentrerat, utan fokus ligger på familjen.

Imamen menade att Gud har givit oss gåvan att välja själva, alltså den fria viljan. Endast cirka 10 procent av livet är förutbestämt. Det gäller tre delar av ens liv: födelsen, bröllopet och döden. Detta stämmer ju inte riktigt överens med det som står i läroböcker, där det ofta talas om att mycket i livet, enligt islam, är förutbestämt, predestinerat, av Gud. Å andra sidan stämmer det väl överens med vad piloten som körde det bangladeshiska flygplanet från Malaysia till Bangladesh sade. Precis innan planet skulle lyfta hälsade han alla välkomna och tillade att resan nog skulle gå bra om bara Gud ville det.

Imamen som vi besökte var av den meningen att vi som tillhör andra religioner ofta har en uppfattningen av att islam förtrycker kvinnor och att det i själva verket inte alls stämmer. Män och kvinnor är lika mycket värda, de har bara olika uppgifter i livet, förklarar han. I Bangladesh är det relativt ovanligt med månggifte, men det förekommer, och då jag frågade om inte detta var något som tydde på att kvinnan var lägre rankad än män, svarade imamen att det inte stämde. Jag tror inte att han riktigt förstod att det var själva fenomenet i sig- att män kunde gifta sig med mer än en fru- som jag tyckte var svårt att förstå hur en kvinna skulle kunna vilja. För han svarade att det inte är något fel med månggifte och att det inte är svårt för kvinnan, för om en man väljer att gifta sig med fler fruar är han tvungen att behandla dem helt lika. Detta är väldigt svårt, det är därför kvinnan kan bli lidande, men då är det alltså mannen som gjort fel. Dessutom måste den första frun ge mannen sin tillåtelse att gifta sig med fler. Frågan jag ställer mig är ju hur ofta kvinnan i verkligheten egentligen har så mycket att säga till om i den frågan.

Ursprunget till månggiftet är att då Koranen skrevs var antalet änkor och faderlösa barn väldigt stort på grund av krig och det fanns ju inget socialt skyddsnät på den tiden så därför var kvinnorna och barnen tvungna att försörjas och männen fick därför gifta sig med fler.

Majoriteten av bangladeshierna är mot relationer före äktenskap, även om detta håller på att bli mer och mer accepterat i de mer välutbildade, yngre generationerna. Man bör heller inte ha utmanande kläder utan täcka det mesta av huden och detta gäller främst kvinnor, varav en del även bär burka. Väldigt många täcker även sitt hår. Hur många som gör det av moraliska skäl som har sin grund i religionen är svårt att säga. För ofta ingår det en schal för huvudet i både "shalvar kamezen" och "sarin" som är de klädesplagg som kvinnorna oftast använder. Det skulle alltså kunna vara något som handlar om mode, men troligtvis gör nog de flesta av moraliska skäl som känns självklara och naturliga i kulturen.

Det fanns flera exempel på synkretism, religionsblandning, i Bangladesh. Mycket av hinduismens traditioner och riter hade färgat även de muslimska högtiderna. Exempelvis används ofta stora brasor i hinduismens fester och högtider och det är enligt islam förbjudet, men trots det har det blivit en vanlig del även i muslimska högtider. Det finns därmed likheter, som är relativt nya. De största religionerna islam och hinduism har på flera sätt influerats av varandra. Detta visar sig i så väl högtider och i vardagen. Små detaljer som har sitt ursprung i hinduismen har blivit en modetrend och därför börjat användas även av muslimer. Ett sådant exempel är bindin, pricken i pannan. Den har ingen religiös betydelse för muslimerna.

Jag var nyfiken på hur imamen skulle se på våra frågor om jämställdhet. Så vi frågade exempelvis varför kvinnor bör bära slöja. Svaret vi fick var ganska intressant och det var inte vad jag hade väntat mig. Han sa att det stod i Koranen att kvinnor bör bära slöja för att det är bra för dem själva, i och med att det hindrar män från att bli alltför attraherade av dem så att de inte kan behärska sig. Imamen berättade att islam handlar om kontroll och självbehärskning. Män ska behärska sina ögon, öron, sitt hjärta och inte visa benen ovanför knäna. Kvinnan ska alltså hjälpa männen att behärska sig genom att bära slöja.

Jag frågade några av tolkarna lite om hur många som firade de religiösa högtiderna och de sade att det absolut är majoriteten, men enligt dem kunde man faktiskt generellt säga att det framför allt är de som strikt följer Koranen som firar ramadan. Detta förvånade mig, för det är ju en stor och viktig del av islam. Han berättade även att de största och viktigaste högtiderna är EID-UL-AZHA och EID- UL- FITR. Dessa ceremonier firar tydligen i princip alla, vare sig de är strikt troende eller inte anser sig vara religiösa alls.

Man kände hela tiden av att man är i ett land med en stor muslimsk befolkning. Och något som bidrog starkt till det var alla moskéer och de höga minareterna varifrån böneutroparnas högljudda uppmaningar till bön ljöd ut över landskapet. När vi kom in i den moské där imamen jag nämnde ovan arbetade, tittade jag mig omkring för att se vad som skulle finnas med i skissen jag skulle göra över lokalen. Men detta var en mycket enkel moské, byggd av plåt och saknade helt utsmyckningar. Så det fanns inte så mycket att skissa ned. Men jag kunde konstatera att det fanns en nisch där koranen fanns. En sådan finns i alla moskéer och kallas för Mihrab. På golvet låg det stora mattor och innan man steg innanför dörren tog man av sig sina skor. Sannolikt fanns det även något hörn där man kunde genomföra de rituella tvagningarna, men det minns jag faktiskt inte riktigt.

Som säkert har framkommit är islam en intressant och mångfacetterad religion som tydligen utövas på olika sätt beroende på var i världen man bor. Trots att man läser om strikta regler är det många som har sin egen personliga trosvariant där man tar till sig vissa delar mer än andra. Dessutom var det slående att de religioner som dominerar Bangladesh verkligen hade färgat av sig på varandra. Man kunde inte alltid se direkt vem som var muslim och vem som var hindu. Kanske skulle många behöva ta sig en tripp ut världen för att se sig om, och varför inte till Bangladesh? Där kan man lära sig att världen ofta är mer komplex än vad man först kan tro och på samma gång sticka hål på en del av sina förutfattade meningar om islam.

12 dagar kvar. och på fredag sätts betygen, så nu är det stressigt! men jag har ändå lyckats skriva två recensioner och filat på mitt argumenterande tal. ganska nöjd. (man kan va nöjd med så mycket)

dock känns globalvardagen lite ljusare nu när man snart kan skymta studenten bakom hörnet. Min studentmössa ligger på hyllan i mitt rum och provas med jämna mellanrum. varje gång jag ser den på mitt huvud känns det så himla konstigt men jag blir samtidigt så himla-jätte-enormt glad :) tänk att det är vår tur nu, äntligen!

fredagen tillbringade jag och Majken med att sy vår klassflagga. det var några jobbiga 5 timmar utan energi. tillslut blev den nästan färdig, bara ramen som saknas och den ska vi kanske sy i morgon, mellan allt pluggande. tror den kommer bli riktigt fin när ramen kommer på. det enda irriterande var att silvertyget är nedrans jobbigt att få rakt, men på något sätt löser jag och majken det. vi är ju trots allt proffs på detta nu.


  min älskade mössa som jag får bära om 12 dagar

 in action. så här såg matbordet ut hemms hos familjen Pettersson när klassflaggan syddes

  ett smakprov. jordglob med en 3:a på :)

Nej, nu är det final i den halvglobala (europeiska) musiktävlingen. ska kika.
~ Anitra

Kära dagbok,

Den här kvällen kommer jag att bära med mig länge. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle få vara med om något liknande! Kvällen började med att jag, Susanne och Lisa, vår lärare Daniel och några tolkar gick ut på en promenad. Plötsligt hörde vi skarpa trumpettoner och ljudet av dånande trummor som ljöd genom den svarta natten. Vi undrade om det kanske var någon slags karneval och nyfikenhet drev oss till att följa ljudet. Landsbygden var kolsvart, men långt ifrån öde. Rickshaws susade förbi oss utan den minsta tillstymmelse till lampa, däremot med ringklockor som skramlade och fick oss att hoppa högt åt sidan varje gång.

Vi såg en starkt upplyst plats och då vi kom närmare insåg vi att det var ett hinduiskt bröllop och det var därifrån musiken kom från. Brudens far bjöd glatt överraskad in oss till festligheterna och vips stod stolar uppradade framför oss som vi slog oss ned på. Utan att vi hann säga ett ljud var vi festens mittpunkt. Det är förmodligen inte alla bröllop som gästas av ett gäng konstiga vita typer! Som tur var gjorde det inte så mycket för bruden och brudgummen var i var sitt rum och förberedde sig inför ceremonin så vi stal inte uppmärksamheten från dem i alla fall.

Efter en stund fylld av musik och intensivt dansande av de unga bangladeshiska männen var det dags för de förberedande bröllopsceremonierna och bruden och brudgummen slog sig med mitt emot varandra på en utsmyckad filt. De var båda vackert utsmyckade och överallt runtomkring lyste många olika starka och klara kulörer.

Då inledningen var slut var det paus och vi gick nedåt gatan för att få oss lite te på ett av de många gubbcaféerna som var belägna längs vägen. De var små och bestod av små plåtskjul som saknade en vägg. Där satt ett flertal män i blandade åldrar som rökte, smuttade på sitt te och stirrade på en liten tv som stod placerad i ett av hörnen. Alla blev tysta av häpnad då vi steg in och genast blev vi erbjudna platser på en bänk och erbjöds rykande hett och kryddstarkt te som vi naturligtvis förväntansfullt tackade ja till. Sedan byttes det kanal på tv:n, från en bollywood-film till en gammal, dålig amerikans skräckfilm. Det var en riktigt komisk och märklig känsla som infann sig av att sitta där mitt i natten och se skräckfilm samtidigt som man då och då slängde en blick mot den bangladeshiska, stjärnbeströdda natthimlen.

Då vi kom tillbaka till bröllopet var det dags för den slutgiltiga och stora bröllopsceremonin. Det var verkligen något extraordinärt med alla riter, all musik och alla tjoande, dansanta människor! Spännande var det också att få se det ur ett religiöst perspektiv, ingen av oss hade tidigare varit med om en hinduisk högtid.

Efter en lång och fantastisk afton vandrade vi sen om sider tillbaka mot Koitta förr att sjunga banglasånger tillsammans med våra nyfunna vänner. Det blev många verkligt minnesvärda händelser på bara några timmar.

~ Matilda

Sedan 1975 ockuperar Marocko två tredjedelar av Västsaharas territorium. Idag ger både EU och USA sitt bifall till kolonialmaktens plundring av landets naturresurser, bland annat fosfatgruvorna och de viktiga fiskevattnen.

Ingen nation i världen har erkänt Marockos anspråk på Västsahara och FN betraktar området som ockuperat. Afrikanska unionen har erkänt befrielserörelsen Polisarios anspråk på en egen stat. Sverige, som inte längre vågar göra egna utrikespolitiska ställningstaganden, uttalar sig inte för Västsahara så länge EU inte gör det. Under tiden ägnar sig Marocko åt att bygga marockanska bosättningar på Västsaharas territorium för att kunna ta över landet med hänvisning till folkrätten i framtiden.

Att EU inte vill gå ut med ett erkännande är illa nog. Men sedan 2006 deltar man också aktivt i utfiskningen av Västsaharas kustvatten genom det fiskeavtal som då slöts med kolonialmakten Marocko.

Det hedrar Sverige något att man som enda stat röstade emot detta avtal, även om det inte alls räddar ansiktet på vår nuvarande inkonsekventa och förskrämda utrikespolitik. I ljuset av det folkrättsligt helt förkastliga erkännandet av Kosovo framstår Västsaharas långa väntan på Sveriges bifall som än mer barockt.

Leo