Shine my global family!

Kära dagbok,

Den här kvällen kommer jag att bära med mig länge. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle få vara med om något liknande! Kvällen började med att jag, Susanne och Lisa, vår lärare Daniel och några tolkar gick ut på en promenad. Plötsligt hörde vi skarpa trumpettoner och ljudet av dånande trummor som ljöd genom den svarta natten. Vi undrade om det kanske var någon slags karneval och nyfikenhet drev oss till att följa ljudet. Landsbygden var kolsvart, men långt ifrån öde. Rickshaws susade förbi oss utan den minsta tillstymmelse till lampa, däremot med ringklockor som skramlade och fick oss att hoppa högt åt sidan varje gång.

Vi såg en starkt upplyst plats och då vi kom närmare insåg vi att det var ett hinduiskt bröllop och det var därifrån musiken kom från. Brudens far bjöd glatt överraskad in oss till festligheterna och vips stod stolar uppradade framför oss som vi slog oss ned på. Utan att vi hann säga ett ljud var vi festens mittpunkt. Det är förmodligen inte alla bröllop som gästas av ett gäng konstiga vita typer! Som tur var gjorde det inte så mycket för bruden och brudgummen var i var sitt rum och förberedde sig inför ceremonin så vi stal inte uppmärksamheten från dem i alla fall.

Efter en stund fylld av musik och intensivt dansande av de unga bangladeshiska männen var det dags för de förberedande bröllopsceremonierna och bruden och brudgummen slog sig med mitt emot varandra på en utsmyckad filt. De var båda vackert utsmyckade och överallt runtomkring lyste många olika starka och klara kulörer.

Då inledningen var slut var det paus och vi gick nedåt gatan för att få oss lite te på ett av de många gubbcaféerna som var belägna längs vägen. De var små och bestod av små plåtskjul som saknade en vägg. Där satt ett flertal män i blandade åldrar som rökte, smuttade på sitt te och stirrade på en liten tv som stod placerad i ett av hörnen. Alla blev tysta av häpnad då vi steg in och genast blev vi erbjudna platser på en bänk och erbjöds rykande hett och kryddstarkt te som vi naturligtvis förväntansfullt tackade ja till. Sedan byttes det kanal på tv:n, från en bollywood-film till en gammal, dålig amerikans skräckfilm. Det var en riktigt komisk och märklig känsla som infann sig av att sitta där mitt i natten och se skräckfilm samtidigt som man då och då slängde en blick mot den bangladeshiska, stjärnbeströdda natthimlen.

Då vi kom tillbaka till bröllopet var det dags för den slutgiltiga och stora bröllopsceremonin. Det var verkligen något extraordinärt med alla riter, all musik och alla tjoande, dansanta människor! Spännande var det också att få se det ur ett religiöst perspektiv, ingen av oss hade tidigare varit med om en hinduisk högtid.

Efter en lång och fantastisk afton vandrade vi sen om sider tillbaka mot Koitta förr att sjunga banglasånger tillsammans med våra nyfunna vänner. Det blev många verkligt minnesvärda händelser på bara några timmar.

~ Matilda