Oh, my Bengal of gold..
I måndags kväll kom den globala familjen hem från en omvälvande resa från Bangladesh. För egen del, var det utan tvivel mitt livs hittills största äventyr. Numera lever jag på hoppet om att återvända, medan jag mot min vilja återigen uppfylls av vardag.
Jag återkommer med globala berättelser när jag har upphört att sitta inlåst på min kammare iförd min panjabi jag låtsades köpa åt pappa, lyssnandes på banglamusik, rökandes bangla-cigaretter med tårfyllda ögon, för att då och då göra paus då jag övar på att äta ris med händerna eller antecknar ner minnen från våra gyllene veckor bland mil efter mil av risfält och män i lungis.
Hittills har jag åtminstonde känt ett fragment av "borta bra men hemma bäst" när jag återvänt från en resa. Nu känner jag att borta är mitt hem och hemma är en dödsdom, hur snorungigt och o-susannigt det än må låta.
Detaljer om resan utlovas i framtida inlägg. Nu ska jag låta mina lungor uppfyllas av röken från en filterfri banglacigarett, trots att jag är den mest patetiska amatörrökare jag vet. hej. /Susanne
å susanne! bangladesh.. jag är så glad över att jag fick dela det med dig o alla er andra global-systrar och bröder! fina minnen som för alltid kommer bestå. coop shundur på er! (eller hur det nu kan tänkas stavas)
och matilda, jag är så glad att jag fick ta del av historien om Mostafa and that other guy...=)
haha ja känn dig hedrad min vän! kul det var att se dig igen förresten, kanske vi ses imorn kväll?
hjälp..! vi är grymt dåliga på att uppdatera. en eloge till dig susse som tappert har kämpat på. skärpning för oss andra globalara. mer bangladesh ska det bli! (o en del annat också förhoppningsvis) globalkram till er alla!
hörrni global family!
hur är det med er egentligen? ni är ju fruktansvärt dåliga på att uppdatera, snart ger jag upp hoppet på global-bloggen! Kämpa på, tjejer!
å tack för ditt stöd! jag tror vi fortafarnde är lite omtöcknade efter bangladesh, men vi är snart uppe o globalar oss igen! ge inte upp hoppet än!
