Ack, du efterlängtade studentmössa.. /Ett kort poem av Susanne Qvist.

Ack, du efterlängtade studentmössa.
När tänker du dimpa ner i min gröna brevlåda?
När tänker du måla vida leenden i mitt studentansikte,
och när tänker du pryda min tonårsflottiga kallufs?
Kommer det ske en dag när vädret än en gång chockar
oss med snöstorm i april, en dag när jag faktiskt
sätter mig ner och vässar på mitt CV,
eller en dag när jag spelar luftgitarr till james
svängiga verk framför spegeln, med fördragna gardiner?

Ack, du efterlängtade studentmössa.
Tills du behagar anlända kan jag inget
annat göra än att suckande drömma
mig bort till din gräddvita, sammetslena
kulle. Din svartglänsande skärm. Dina
gyllene broderier, lenare än mina fjuniga
hår på benen som hållit mig så varm
hela vintern under långa mopedturer
till skolan.

Ack, du efterlängtade studentmössa.
Du får mitt hjärta att brinna av en
eld som smakar champagne.
Snart ska vi dansa gatorna fram,
och sjunga Povel Ramels fyndiga
version av Studentsången med stort S!

Tills dess dansar jag ensam,
med en studentfärgad längtan i mitt bröst..


Ett smakprov från våran ljuvliga utställning...; in english!

Dear diary.

We went there in a Bhen, a rickshaw with two benches, made for four, that Musta accustomed waved in from the side of the road. The bengal countryside´s fresh air shaped our hair in silly hair-do´s, while we enjoyed the view of ricefields that seemed to have no end, enlightened by the golden eveningsun. Well there at the market you could do nothing but asceirtan what an obvious conrast it was, in comparision to the calmness that striked the way there. It was a delightful mosaic of color- and scent explosions, women who balanzed gigantic baskets filled with cauliflower on their head, the pharmacy of the market with pills of all shapes and colors neatly lined up on a yellow blanket, handcustomed stubs which I couldn´t decide wether they were a piece of art to me, or objects of every day use. A man washed both his body and his teeth by a waterpump, another sold the tiniest dried fishes I´ve ever seen.

After an hours eventful walk, and some handcustomed stubs richer, we went home to Koitta with the same widely smiling bhen-driver. The sun started to change color from golden to bright red, and sank in the horizon. It´s slow movement was reflected in the surface of the still water of the ricefields, and I knew then already that here, to Bangladesh, I want to return..


Susanne

image176

Halvårsjubileum!

Vad är det för en dag...?
Är det en vanlig dag...?

Nej det är ingen vanlig dag, för det är GLOBALFAMILYS födelsedag HURRA HURRA HURRA!!!

Denna dag måste ju för allt i världen uppmärksammas! Det är globalfamily.blogg.se som firar 6 månader. Känns en aning märkligt, för å ena sidan känns det inte alls särskilt länge sedan när man kikar på några av de första inläggen, men å andra sidan känns det ju som om globalfamily.blogg.se har varit en självklarhet i vår globalvardag hur länge som helst! Vi borde ha startat bloggen tidigare. Men men, vi ska allt hålla i, för inte släpper vi dig så lätt bara för att vi tar studenten, lilla  globalblogg! Vi får allt dras med varandra ett bra tag till. Vi är ju trots allt en familj. De globala familjen! The global family!

image174       image175

Children's Garden

Är du sugen på ett volontärjobb på en kombinerad skola och barnhem i Nairobi, Kenya så kan jag varmt rekomendera Children's Garden! Det är ett toppenställe med underbara barn och lärare, i en varm och öppen atmosfär.

Children's Garden behöver även ekonomiskt stöd så om du vill skänka  en slant eller kanske kläder, böcker eller liknande så ta en titt på deras hemsida http://www.malaika.sk/

Där ska du även kolla om du vill ha information för en eventuell volontärstid!

Globalvardagen är hektisk...

Påsken är över och jag är hemkommen från Göteborg, en underbar stad med ett oerhört märkligt väder. Det var snöstorm och riktigt bitande kallt varvat med varmt solsken. Men även denna välbehövliga ledighet mot sitt slut och vi är nu tillbaka i globalvardagen. Men för en gångs skulle känns det inte så farligt, för det är så mycket roligt som väntar de närmsta veckorna. Jag, Susanne och Lisa är mitt uppe i vårt stora globalarbete om organisationen Proshika i Bangladesh. Det känns lite som ett stort examensarbete-det är nu det gäller! Och det kommer bli riktigt bra hoppas och tror vi! Vi har köpt träskärmar som ska få bli stafliet och grunden till vårt Proshika-konstverk som under maj månad kommer att finnas för allmänhetens beskådning. Gott folk följ mitt råd och pallra er dit då!

Men nu läggs fler och fler arbeten på hög och för varje man lyckas beta av kommer ett nytt. Hektiskt minst sagt. Men studenten härgrar någonstans vid en dimmig horisont..! Och när vi väl står där kommer det kännas extra välförtjänt om vi får slita nu.

Vi väntar med spänning och förväntan på vår resa till Barcelona! Dock blev vi aningens besvikna när vårt slagord "ay caramba" visade sig vara en svordom. Vi som var säkra på att det betydde "hey party"! Hm..

~ global-tilda


Idag är det den 26e mars.

..med andra ord årsdagen för Bangladeshs självständighet från Pakistan, och tillika nationaldag! 1971 inleddes ett blodigt krig där Bangladesh, med hjälp av Indien, fick kämpa för sin självständighet. Efter 9 månader gick Bangladesh segrande ur kriget som en självständig stat. Över 3 miljoner bengaler fick sätta livet till under den här perioden. Under våran resa till Bangladesh fick vi besöka två monument som var relaterade till självständighetskriget. Bland annat det stora självständighetsmonumentet i Savar, men också minnesmonumentet för de intellektuella martyrerna i Dhaka. I krigets slutskede avrättades där både studenter och andra välutbildade bengaler.

image169

   

Kärleken är livets vatten- vattna ofta..

image168


En vanlig globaldiskussion mellan två globalare, en helt vanlig globaldag..

Peggy Lee och Global-tilda diskuterar Kenyas framtid. Och det är ju omöjligt att inte komma in på de två politiska rivalerna Kibaki och Odinga. De var de stora konkurrenterna i valet 27 december 2007 och Kibaki, som tillhör stammen kikuyu och som var den sittande presidenten vann återigen trots att Odinga, som tillhör luo -stammen, tycktes ha överlägset störst stöd. kibaki anklagades därmed för valfusk och plötsligt rasade allt i Kenya. Människor från olika stammar krigade nu mot varandra. Grannar med rötter i olika stammar, som levt sida vid sida i generationer, blev nu bittra fiender.



Peggy Lee säger:

hur är läget i Kenya nu?


matilda säger:

cliff och boyd säger att det börjar återgå till det normala, och det verkar ju vara ett bra tecken att man inte längre hör något om det på nyheterna. men jag tror det kommer ta lång tid innan det blir som det var innan.


Peggy Lee säger:

å andra sidan rapporterar nyheterna helst om lägen som förvärras att allt är lugnt är ju ingen spännande nyhet att frossa i..


matilda säger:

nej precis, så det är svårt att veta hur det är. varken cliff eller boyd bor i de områden där det har varit som värst. det var ju ca en halv miljon människor på flykt efter det som hände.. jag tror det kommer ta lång id för hela landet att och dess ryckte som demokrati att repareras.

Peggy Lee säger:

fast politiskt verkar det ju iallafall stabilt? de hade väl kommit överens?


matilda säger:

hm, ja men jag tror inte att de litar på varandra för 5 öre.. för de hade ett samarbete för några år sedan och då lurade kibaki odinga och gick bakom ryggen på honom och tog själv hela makten och det var därför de var sådana bittra fiender i det här valet och att de ska dela på makten kan nog bli svårt.


Peggy Lee säger:

fan. man tycker ju att folk ska vilja sträva efter en bra värld, men det är så nedrans många knasputtar som envisas med att sätta käppar i hjulet. jag vet inte vad man ska göra.. man känner sig så frustrerad och liten och oförmögen att åstadkomma nån skillnad.


matilda säger:

ja precis så känner jag också och när man ser så många människor som verkligen kämpar för att det ska bli bättre så blir man helt frustrerad när man ser några få som redan är rika som troll ha någon slags prestigefylld maktkamp


Peggy Lee säger:

jag förstår det!! livet för oss medvetna globalare kantas av denna frustration.. egentligen borde vi ta över världen och tvinga alla att vara godhjärtade.


matilda säger:

jaa!


Peggy Lee säger:

samtidigt känner man sig skyldig själv för att vara en del av de där få procenten som mjölkar jordklotet så nedrans hårt.


matilda säger:

ja.. förså är det ju faktiskt till viss del.


Peggy Lee säger:

vårat samhälle är liksom utformat utifrån ett antagande om att vi ska konsumera så mycket som möjligt.. det är svårt att säga nej. men när vi var i bangladesh var det skönt att förstå att vi iallafall inte är beroende av vårat överflöd.


matilda säger:

ja men det jag blir nedslagen av är att den medvetenheten och sköna känslan inte gör så djupt avtryck som man skulle önska, nu är man ändå fast i ekorrhjulet igen och vill shoppa shoppa shoppa.


Peggy Lee säger:

ja. fy fan. samtidigt kan man genom sitt shoppande påverka.. väljer man att konsumera rätt saker är ju det en god handling i sig.


matilda säger:

ja det är klart, men det är svårt.. och mycket handlar åtmisnstone för mig om impulsshopping, man ser något och blir förälskad, då finns inte sådan tankar med i bilden alls och man är med ens så ytlig som inte vill vara.. men det kanske är så att man måste öva för att bli en bra globalare.

Peggy Lee säger:

absolut.. dessutom är ju alla dessa småsaker man handlar stora inköp när man lägger ihop allt. typ mat. samtidigt är man ju inte rikast i världen och kan köpa ekologiska bomullstrosor för 300 spänn alla gånger..


matilda säger:

nej det får man ju inte glömma bort heller


Peggy Lee säger:

ja. jag ska minsann till bangladesh och kämpa för ett rent globalsamvete! eller bara vara glad,  vi får se.


matilda säger:

rätt inställning!!

Det är lätt att ha ambitioner att åstadkomma en förändring, men svårt att känna att man kan göra skillnad. men glöm inte att ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

image147


My first time in East Africa

Imagine that you are sitting in a jeep in the middle of nowhere, it's night so you can't see anything and you haven't eaten since early in the morning. And the car is totally stuck in the mud.


This was just one of all the crazy situations that I found myself in when I was in Africa in November last year.


I took part in a democracy project about youth influence and except for me, it was politicians and members of the youth council in Strängnäs. First we went to Tanzania and a district in the northern part of the country and it's called Simanjiro. In that region you find one of the biggest tribes in Tanzania and that is the Masai tribe. We lived in a village called Loiborsoit and if you don't have the right contacts, it's impossible to get there, because it's really out in the bush, and there are almost no roads.


We had no electricity, just some candles and paraffin lamps. And we got water from a tank, which contained rain water. So as you understand, we couldn't waste anything.


The Masai girls are married off against their will, at the age of 12, and because of that just a few of them complete their education. The boys are circumcised at the same age and become warriors and have to leave school. Some of the chieftains and politicians now struggle for development and for changing these conditions. And due to this they want to exchange knowledge with Strängnäs kommun. So we inaugurate two trees in two different villages. These trees should be the children's meeting place with the leaders. And recently some youth councils have been formed as a result.


Everybody was excited when we came, and in the first village we visited, it was about 300 people that came and welcomed us! And everybody wanted to talk to us, touch our hair, and everywhere they wanted to show that they appreciated us, so they gave us lots of gifts and smoked goat. Sometimes it was well prepared. Sometimes it wasn't.


A week later we went safari and it was extraordinary. After that we travelled to Nairobi in Kenya, where we gathered with lots of people from Tanzania, Kenya, Uganda and Sweden and we had lots of meetings at the UN about youth influence, but also we had the privilege to visit schools and prisons for children and youths and we spent lots of time in the slum areas of Nairobi.


We went to Uganda where we did lots of interesting things. We were also invited to some parties, and that was brilliant, because everybody, irrespective of ages, was together and I have never met such unrestrained people, and they danced utterly wild!


I have learnt a lot on this journey. Before I used to think about Africa as one big country, and almost all I thought about when I heard of it was safari, extreme poverty and children with flies around their eyes, but now I have seen that there are so much more, and I have met those children and in many ways I haven't seen such happy children before. And now, I'm dreaming of going back.

                                                           ~ global-tilda

                 


Liten lektion i Kiswahili

  • u uttalas o
  • o uttalas å
  • j uttalas dj
  • y uttalas j

Hej- Jambo

Hejdå- Kwaheri  

Vad heter du?- Unaitwa nani?

Jag heter... - Naitwa...

Välkommen- Karibu

Varsågod- Karibu

Tack så mycket- Asante sana

Hur mår du?- Habari gani 

Jag mår bra tack- Nzuri asante 

God morgon/god dag/god kväll- Jambo

God natt- Usiku mwema

Pratar du engelska?- Unasema Kiingereza

Jag pratar bara engelska- Nasema Kiingereza tu 

Jag är från Sverige- Natoka Sweden

Min kompis- Rafiki yangu 

Jag är glad att träffa dig- Ninafurahi kukuona  

Jag har haft jätteroligt- Nimependezwa sana 

Jag hoppas att få träffa dig igen (snart)- Natumaini tutaonana tena (mapema)

Hälsa till... - Umsalimie...

Kom hit- Njoo hapa

Bra- Njema

Jag är väldigt glad- Nina furaha sana

Jag förstår inte- Sifahamu

Förlåt- Pole

Långsamt/långsammare- Polepole

Ja- Ndiyo

Nej- Hapana

Skola- Shule

Ett barn- Mtoto

Barn (fler än ett)- Watoto

Mat- Chakula

Kaffe- Kahawa

Te- Chai


Tänk att bara elva av världens alla länder inte är demokratiska..

Vet ni att alla stater i hela världen utom dessa elva hävdar att de är demokratier?

image145


Enligt freedomhouse´s definition är detta inkorrekt, och följande färgsprakande mosaik är den sanna bilden av hur världen egentligen ser ut..

image146

Det har diskuterats en hel del demokrati på globalfamily på senaste tiden. Och när man ser försök till att göra länders politiska situation så konkret som ovan, kan man inte låta bli att ställa sig frågan vad demokrati egentligen är, och huruvida det utan undantag verkligen alltid är den bästa lösningen.. Själv måste jag säga att en stat där folket får chans att säga sitt spontant låter som det bästa, men att man aldrig ska sluta kritisera och ifrågasätta ens något som kan verka så dödligt ljuvligt som demokrati.

Tanken med demokrati är ju att så många människor som möjligt ska få sin vilja igenom, att beslut alltid ska tas av en majoritet eller av en representant vald av en majoritet. En tanke som då föds i mitt huvud är att isåfall borde ju demokratin urholkas desto större folkmassa som inkluderas i den?
Gäller det borde ju Sverige vara mycket mer demokratiskt än t ex Storbritannien eller Tyskland. Och ett land med färre invånare men med samma politiska system borde vara mer demokratiskt än Sverige, då färre invånare blir besvikna då alliansen vinner och höjer priserna på kollektivtrafiken.

Kanske är det bara chansen att få göra sin röst hörd som är demokrati. Och rösträtt och religionsfrihet och tryckfrihet och fria val och folkstyre och.... Listan kan göras lång, liksom våran önskan om att göra dödligt breda begrepp definierbara.

Jag fick G- på mitt prov. Jag, eller egentligen mest Matilda, rev sönder det och åt våfflor på eldsundscaféet.

Tralala
/En Susanne på sin mest dekadenta långfredag någonsin, innan klockan slagit åtta.

Demokrati är inte det enda som krävs för att ge befolkningen i Sydostasien drägligare levnadsförhållanden.

Det är lätt att hävda att demokrati är den enda vägen till ett bättre liv för befolkningen i Sydostasiens länder. Jag menar dock att det krävs något mer för att en bättre levnadsstandard ska uppnås i många av de länderna. I nuläget skulle kanske fullständig demokrati inte vara en tillräcklig lösning för drägligare levnadsförhållanden och kanske kan det till och med vara så  att vissa aspekter av det vi förknippar med demokrati, kan tänkas komplicera livet för en stor del av befolkningen i dessa länder och detta ska jag ta upp i kommande stycken.


Många i Sydostasien livnär sig idag på prostitution och barnarbete. I en demokrati tillgodoses de mänskliga rättigheterna. Både barnarbete och arbetsförhållandena i exempelvis många av de enorma textilfabrikerna är på flera sätt brott mot de mänskliga rättigheterna. Men kan man påstå att barnarbete är enbart negativt? Eller att man borde stänga alla fabriker som inte uppfyller alla krav då det gäller arbetsförhållanden? Alternativt inrätta handelsblockader mot de länder där dessa brott förekommer? Om allt barnarbete förbjuds och regimerna ser till att lagarna konsekvent följs påverkar det många av barnens familjer negativt, något som på sikt kan leda till svält och större och ännu mer utbredd kriminalitet. Även om befolkningen egentligen inte vill se sina söner och döttrar arbeta kan det vara en inkomstkälla som leder till att familjen klarar sig. Vem vet vad som händer med dessa barn om deras inkomstkälla rycks ifrån dem? En stor risk är att prostitution blir den enda utvägen, något som definitivt inte stämmer överens med de mänskliga rättigheterna. Detta skulle leda till att barnen blir oerhört utsatta och sårbara. Jag vill inte tvingas välja mellan barnarbete och prostitution för de berövar båda barnens deras barndom, men är jag tvungen vidhåller jag dock att prostitution är värst då det raserar människors självaktning på ett oerhört grymt sätt och om ett barn utsätts för detta, hur ska det då någonsin kunna lita på någon igen?


Just den omfattande prostitutionen är ett allvarligt problem eftersom den är en stor inkomstkälla för många kvinnor i Sydostasien är. Sexhandeln med unga asiatiska kvinnor mellan västvärlden och Sydostasien är ett fenomen som bara tycks växa och växa.


I många länder, bland dem Burma, är också droghandeln ett utbrett och ständigt växande problem. Främst är det opium som odlas och säljs både på den inhemska marknaden och som en viktig exportvara till resten av världen.



Världshandeln bör ses över och det här är ett område där vi i väst kan vara med och påverka och ställa krav. I nuläget importeras billiga råvaror från hela omvärlden, inte minst från länderna i Sydostasien. Det sker hela tiden på västvärldens villkor och länderna som odlar varorna tjänar oförskämt lite på exporten. Idag förädlas råvarorna i näst intill alla fall i landet som importerat dem och det innebär en stor förlust för exportländerna. Det här är ett exempel på när omvärlden faktiskt kan och bör ställa krav på handeln och dess leverantörer. Våra vardagliga val kan göra skillnad. Vi kan till exempel köpa rättvisemärkt mat, vilket innebär att maten är ekologiskt odlad av arbetare som har drägliga och godkända arbetsförhållanden. Något som också skulle vara ett rejält lyft för många ekonomiskt fattigare länder är om de faktiskt kunde få förädla sina produkter i hemlandet, det vill säga innan de exporterades. Då kan varorna säljas dyrare och på det viset kan en starkare ekonomi successivt byggas upp.

  

Många av länderna i Sydostasien har drastiskt fått en högre materiell standard och detta är en bidragande orsak till att många ekonomier där blomstrar och är på stark frammarsch. Detta har lett till växande miljöproblem som grundar sig i alla de gigantiska industriområden som numera finns i princip överallt i de flesta av länderna. På det här området krävs definitivt betydligt mer kunskap. Kanske är det vi här i väst som måste dra ner på våra krav, det är vi som har skapat normen för vad som idag räknas som en bra levnadsstandard. Det är fel att klandra de länder som nu ser chansen att ta sig upp på vår nivå då det gäller ekonomi, industri, etc. Världen skulle förmodligen inte klara av om alla länder hade lika mycket


Många påstår att demokrati är det enda svaret för en bättre framtid, beroende på att de lagar och rättvisetankar det för med sig och visserligen är det så men jag hävdar att det krävs något mer.


Naturligtvis menar jag inte att man ska välja mellan demokrati och andra lösningar, utan båda varianterna är givetvis nödvändiga. Min åsikt är att vi alla bör inse att det krävs mer än endast demokrati för att uppnå drägligare förhållanden i befolkningens vardag. Demokrati är en mycket viktig förutsättning för ett lands utveckling. I en demokrati finns många ingredienser till rättvisa i landet, något som är en förutsättning för en trygg tillvaro. Man måste dock även se orsakerna till problemens uppkomst, först då går det att finna en lösning. Kunskap är nyckeln till ett mer medvetet land och en hållbar utveckling I en demokrati har alla visserligen chans att göra sin röst hörd genom val, men det är först när befolkningen via skolor får utbildning som de kan bli medvetna om den sits de befinner sig i och utifrån det kan de bilda sig en uppfattning. Först då kan demokratiska val fungera och leda till förändringar som faktiskt stämmer överrens med folkets behov och önskningar.


Vi har nu sett många exempel på problem som enbart demokrati inte kan lösa, några av dem är prostitution, barnarbete och andra sociala problem som droghandeln. Hur ska man åstadkomma hållbara förändringar? Det finns ingen enkel väg att gå för att uppnå detta men jag anser att man måste se det som ett globalt problem där ansvaret ligger så väl på oss som konsumenter och medmänniskor i väst som hos varje familj på Sydostasiens landsbygd.


Fart och fläkt i S3G!

För att så många som möjligt ska få ta del av våran intrycksspäckade tid i Bangladesh håller den globala klassen på att förbereda en lika intrycksspäckad utställning på Multeum under maj månad. Klassen är uppdelad i olika grupper som ska redogöra för de tre organisationer vi fick chans att besöka i Bangladesh, och även en grupp med huvudstaden Dhaka och siffror och Bangladesh i stort som område.

Den stora invigningen på stadens bibliotek kommer äga rum den 7e maj, men innan dess ska utställningen bli beskådad av elever på thomasgymnasiet i en exklusiv förhandsvisning redan i april, så vi har minst sagt fullt upp såhär innan påsklovet! Det ska klippas och klistras och målas, planeras, skrivas ut foton och skrivas ner en och annan intressant text.. Jag skulle nästan redan nu kunna utlova en MYCKET mycket besökvärd utställning i maj med hög intressant-faktor, och rekommenderar Global Family´s alla fans att skänka den ett besök!

/En Susanne med nylagad tand som oavbrutet drömmer sig bort till den gyllene bengalen, där gryningen aldrig tycks upphöra..

image144

Vad är en demokrati? Är det rätt eller fel att kalla Uganda för en demokrati?

Vad innebär demokrati? Finns det endast ett enda riktigt svar? Är Uganda ett demokratiskt land? På den frågan finns det en mängd olika svar och det är inte helt lätt att hitta ett rätt svar.


Mellan åren 1771-1792 var Gustav den tredje kung i Sverige. Han var envåldshärskare och det var hans beslut som gjorde att riksdagen fick mycket mindre makt. Men han var samtidigt positiv till upplysningstiden och inspirerades mycket av Frankrike och påverkades av nya idéer om vetenskap och forskning. Han inrättade även akademier, t ex Svenska akademien. För första gången i världshistorien togs en tryckfrihetsförordning i bruk. Trots att han var en envåldshärskare gjorde han alltså mycket som var viktigt för landets utveckling.


Ett annat exempel på en envåldshärskare som gjort mycket för sitt land hittar vi på Kuba. Sedan 1961 har Fidel Castro haft makten på Kuba och frågan om han är en diktator eller inte är omstridd. Det är en diktatorisk enpartistat och restriktioner i samhället finns, men ändå är Kuba kanske det land som det på många sätt går bra för och Castro har ett brett stöd av folket.  


En fråga man kan ställa sig är om envåldshärskare måste innebära något negativt. Även om många nog anser att det är odemokratiskt.


Jag tror att definitionen av begreppet demokrati ändras med tiden. Det som de flesta nog kallar demokrati idag skiljer sig mycket från det som föddes i antikens Grekland. Till exempel anser jag att Sverige inte blev ett någotsånär demokratiskt land förrän år 1921 då kvinnor fick rösträtt. Beroende på att vi lever i Sverige idag är det en självklarhet för oss att den allmänna rösträtten ska vara en del av en demokrati, men det är som sagt bara åttiosex år sedan som det infördes.


Ordet demokrati betyder folkstyre och det är ju det vi menar idag också. Men idag är det en självklarhet att folkstyre ska innefatta både män och kvinnor, fattiga och rika.


Men demokrati är ett väldigt vitt begrepp och därför får man sällan ett entydigt svar till vad det står för. Vissa anser att det räcker med att det är ett demokratiskt statsskick för att ett land ska vara demokratiskt, med andra ord att det ska finnas ett flerpartisystem och att det ska vara fria val. Men jag anser att detta inte är tillräckligt för att det ska kunna kallas demokratiskt, för jag tycker att det begreppet omfattar så mycket mer, bland annat de mänskliga rättigheterna och att de ska tillgodoses.


Jag tror även att man definierar begreppet demokrati olika beroende på var man bor och vilken politisk bakgrund ens land har.


Som exempel hade de gamla öststatsdiktaturerna namn innehållande ordet demokrati, exempelvis det gamla Östtyskland - DDR = Deutsche Demokratische Republik. Folket hade rösträtt, men det fanns bara ett parti att rösta på, något som många svenskar kanske inte skulle kalla demokratiskt. Alltså kan man definiera ordet demokrati på olika sätt.


Men vad var argumenten för det systemet? Jo, det var ofta ekonomisk jämlikhet.

De styrande i väst skulle aldrig tillåta att folket röstade bort det kapitalistiska systemet och därför var demokrati av väst-typ inga "sanna demokratier" enligt detta kommunistiska synsätt.

Vi ser liknande exempel på det idag när Vladimir Putin i Ryssland tar allt mer kontroll främst över massmedierna. Han menar att han gör det för landets bästa och att det enar landet. Kanske ligger det något i vad han säger, men om det han gör leder till att landet blir mindre demokratiskt tål att diskuteras. Även USA är ett land som granskas, är det demokratiskt eller inte? Jag tror inte att det finns något enkelt svar på den frågan. Men det finns punkter som kan kritiseras tycker jag och ett exempel är att USA tillåter dödstraff och vad som skiljer det från många andra länder som även de tillåter det, är att USA tillämpar dödsstraff även för personer som är under 18 år. Något som jag tycker är extra anmärkningsvärt. Jag vill dock poängtera att jag är helt emot dödsstraff över huvud taget. President Bush har uttalat sig i frågan och säger att det finns många länder där man inte ens får påstå att ens land är odemokratiskt, men att det faktiskt finns en stor yttrandefrihet i USA och det kanske är sant, men jag undrar om en stark demokrati borde ha behov av att jämföra sig med sådana länder som väldigt många länder skulle säga är direkt odemokratiska.


Jag läste något som är ganska tänkvärt: Två demokratier har aldrig startat krig mot varandra. Jag tror att det kan ligga mycket i det. Och utan att besluta sig för huruvida man anser att USA och Ryssland är demokratier kan man ju fundera lite kring det på ståendet då man hör att det återigen har börjat ett nytt ordkrig mellan dem.


Om Uganda, som styrs av Yoweri Museveni, är en demokrati eller inte verkar det finnas många delade meningar om. Det har till och med varit svårt att ta reda på huruvida det är en flerpartistat eller inte. Olika trovärdiga källor menar att det är det och andra menar att politiska parter inte fick delta i senaste valet. Alltså är det väldigt motsägelsefullt. Därför tycker jag att det är svårt att ta ställning. Men jag anser som sagt att det krävs mycket mer för att det ska vara en demokrati och i och med att Uganda har fått stor kritik av exempelvis Amnesty International är jag mycket skeptisk. Stor del av kritiken har gällt dödsstraff, barnsoldater, kontroll av media, tortyr, yttrandefriheten, etc. Något annat som tas upp är diskriminering av exempelvis homosexuella. Alltså finns mycket som talar för att de mänskliga rättigheterna åsidosätts.


På kooperation utan gränser (www.utangranser.se) skriver man att " Idag är Uganda en regelrätt demokrati med flerpartisystem och val genomförs på såväl lokal som central nivå". Anmärkningsvärt är dock att det inte står något datum för när artikeln är skriven. Vidare står det i samma artikel skrivet att "Konflikten mellan rebellgruppen LRA och regeringen har eskalerat de senaste åren, vilket har lett till allvarliga brott mot civilbefolkningens mänskliga rättigheter. Summariska avrättningar, tortyr, sexuella övergrepp, rekrytering av barnsoldater, fördrivning av civilbefolkningar samt plundring och ödeläggelse av civil egendom är tyvärr vanligt förekommande." Detta tycker jag är en märklig definition av demokrati men jag inser att de antagligen menar att samhällssystemet är demokratiskt. Jag har dock svårt att förstå att man anser att ett land är demokratiskt endast på grund av att det finns ett flerpartisystem och ett fungerande valsystem då det enligt det andra citatet ständigt pågår grova brott mot många av de mänskliga rättigheterna, något som åtminstone jag anser vara grundläggande för en demokrati.


Uganda är ett land som får väldigt mycket biståndshjälp från omvärlden. Jag började fundera på om det är rätt att ge ett icke-demokratiskt land bistånd. Och var går gränsen för hur demokratiskt det måste vara för att få bistånd? Kan man ge ett land som verkligen försöker bättra sig bistånd som en hjälp på traven? Eller kan man- eller borde man rent av - ge bistånd för befolkningens skull? Det är ett dilemma som borde diskuteras oftare.


Sverige skänkte år 2005 cirka en kvarts miljard kronor till Uganda och 65 miljoner av dem var budgetstöd som ugandiska staten helt ansvarar över själva. År 2004 fick Uganda sammanlagt 1159 miljoner dollar.


Ett stort problem har varit landets underskott i utrikeshandeln, något som man har täckt med bistånd och lån.


Visserligen har Ugandas president Museveni gjort ett stort arbete mot aidsspridning och fattigdom och därför vill många länder uppmuntra det. Men det finns även många som menar att det är helt fel att skänka bistånd till ett land som Uganda och att det är helt fel att måla upp presidenten som en bra ledare. Museveni har nämligen utpekats som en av de bästa ledarna i Afrika då det gäller att utveckla ekonomin i sitt land, men många anser att det må så vara men att det är en skymf mot det ugandiska folket att jämföra med andra afrikanska länder där tillståndet är förfärligt.


Jag var i Uganda i slutet på november år 2006 och träffade många högt uppsatta politiker och var på ett flertal möten i stadshuset i Kampala, Ugandas huvudstad, om just demokrati. Då handlade det om ungdomsinflytande i politiska frågor och det var tydligt att många av dem var väldigt positiva till det. Kampala kommer att vara värd för något som heter VM i Samarbete år 2008 som handlar just om ungdomsinflytande och då samlas barn, ungdomar och politiker från hela världen för att delta. Detta anser jag vara något väldigt positivt och det är väl verkligen ett steg i rätt riktning mot ett mer demokratiskt samhälle? Det är ju dessa barn och ungdomar som är framtiden.


Något som jag dock också märkte av var att vissa av politikerna och de högt uppsatta tjänstemännen försökte släta över de problem som fanns. Ett exempel på det var när vi besökte ett barn- och ungdomsfängelse. Då berättade de att barnen var väl omhändertagna och att man följde alla lagar, men barnen hade en helt annan version. De berättade om grymma bestraffningar och visade oss hur de sov och det var på många sätt helt tvärt emot vad vi hade fått höra innan.


Jag har svårt att ta ställning när jag läser så många olika uppfattningar om Uganda, dock tror jag att huruvida man anser att landet är en demokrati eller inte har att göra med hur man definierar ordet demokrati. Enligt mig är nog inte Uganda en demokrati i och med att många av de mänskliga rättigheterna inte tillgodoses.


                                                                                              ~ Global-Tilda

Alla är vi droppar som tillsammans bildar hoppet på vår jord

image141


The Globetree song

May we be the raindrops that unite with the wave
That goes all over the world

May we be the raindrops that unite with the wave
That goes all over the world

Let us join
Let us join
You can count on us

Let us join
Let us join
You can count on us

    

Global familys gästkrönika nr 2!

Härmed presenterar jag Global familys andra gästkrönikör, vårat trogna globalblogg-fan; Leo!



2006 totalförbjöds all form av abort i Nicaragua. Efter en massiv kampanj från den inflytelserika katolska kyrkan är abort numera inte tillåtet ens om kvinnans liv är i fara. Det betyder att lagstiftningen implicit värderar det ofödda livet högre än kvinnans.


Det är ingen retorisk överdrift att påstå president Daniel Ortega och sandinisterna cyniskt kalkylerat med att en del kvinnors liv måste offras för att blidka den katolska kyrkan.

Begäret efter makten blev så svårt att motstå för den gamle revolutionären att han ansåg det nödvändigt att blunda för en kommande humanitär katastrof i landet.

Den officiella siffran på hur många kvinnor som dött på grund av Nicaraguas nya abortlagar är osäker men enligt oberoende kvinnogrupper i landet hamnar den nära hundra. Fler lär det emellertid bli och lagen straffar utan svaghet de läkare som stoppar en graviditet. Konsekvensen blir att de allra flesta läkare hellre låter kvinnan dö vid livshotande komplikationer.

Så utgives avlidna mödrar som sandinistiska tackoffer åt katolska kyrkan.

En abortlagstiftning av det här slaget är djupt antihuman i vilket samhälle som helst men den passar sällsynt dåligt in i det nicaraguanska med dess stora fattigdom, brist på tillgång till preventivmedel och höga frekvens av våldtäkter och övergrepp på minderåriga. Ofta är också möjligheterna för kvinnor att få bli förlösta med kejsarsnitt vid komplikationer mycket små, särskilt i fattiga områden på landet.


Nicaragua är ett av de länder som alliansregeringen har beslutat att avveckla biståndet till. Det är olyckligt. Världen behöver hålla ögonen på landet just nu och stödja de progressiva krafter som kämpar för en humanare abortlagstiftning och bättre mödravård. Hoppet för Nicaraguas många ofrivilliga tonårsmödrar står väldigt mycket till en vaksam omvärld.


Leo


image136

Rött: Abort är totalförbjudet eller tillåtet endast för att rädda kvinnans liv. Rosa: Abort är endast tillåtet om kvinnans liv eller fysiska hälsa hotas. Gult: Abort är endast tillåtet om kvinnans fysiska eller mentala hälsa hotas. Blått: Abort är tillåtet av vissa socio-ekonomiska skäl. Vitt: Abort är tillåtet om kvinnan så önskar.


Bilder från Bangladesh-olika handikappcenter

  

Hos en sjukgymnast på SUS i Netrakona

Hos en sjukgymnast på SUS i Netrakona

Ett litet inlägg om handikappades möjligheter i Bangladesh

Jag har undersökt hur situationen för barn med olika handikapp ser ut i Bangladesh. Och efter att ha besökt flera olika organisationer och familjer kan jag börja med att konstatera tre saker.


  1. Det finns alltid hjälp för den som har pengar.
  2. Det är en extremt liten del av befolkningen som har så mycket pengar.
  3. Det finns människor som med nästan obefintliga resurser verkligen ger allt för att hjälpa andra.

Mitt första besök var på en NGO- non government organisation, som hette SUS. De hade olika inriktningar och en av dem var en liten mottagning där det finns en sjukgymnast. Hon tar främst emot barn med olika handikapp och funktionshinder, merparten av dem är under 6 år. Så de arbetar för att sänka barnadödligheten. Den delen av SUS startades för 10 år sedan.


Några exempel på sjukdomarna som barnen som kommer dit har är: dövblindhet, autism. Några har sjukdomar som gör att de inte kan gå, inte kan tala, att de är harmynta, etc.
 

SUS ligger i ett väldigt fattigt område nära staden Netrakona i norra Bangladesh. Och resurserna för sjukgymnasten är väldigt små. De har ca 1700 patienter per år och varje år kommer ca 120 nya och det är fler än de egentligen kan ta hand om. Därför kan de tyvärr inte ta emot alla som behöver hjälp och de kan heller inte följa upp gamla patienter och låta dem komma på återbesök så som de behöver. De har endast öppet 2 dagar i veckan.


För att spara tid och pengar har de börjat lära ut sjukgymnastik till föräldrarna till de sjuka barnen så att de själva ska kunna hjälpa sina barn i det egna hemmet. Ibland går personalen på SUS även hem till familjer som de vet har det svårt för att lära dem.


På SUS har man på grund av pengabrist tillverkat egna instrument för att använda i sjukgymnastiken. Då använder de sig av flera olika material, t.ex. lera och papper.


Då SUS startade den här verksamheten 1998, var det många familjer som skämdes över sina handikappade eller utvecklingsstörda barn och gömde dem i hemmen. Men i och med att SUS såg problemet och öppnade kliniken har fler och fler insett att hjälp går att få och vågar öppet visa sina barn.
 

Men fortfarande ordnar SUS och flera andra organisationer möten på landsbygden i Bangladesh där de samlar kvinnor för at berätta om olika störningar, så att de får klart för sig att det inte är djävulen som har flugit i barnen eller en förbannelse, utan att det är helt naturligt. Men ännu är skammen över barnen ett stort problem i landet.


Om något barnbehöver opereras måste de åka till huvudstaden Dhaka där det finns ett stort center som heter CRP. som ligger flera timmar bort från Netrakona och det är få som har råd.


Till SUS och andra organisationer skickar CRP nyexaminerade sjukgymnaster för att lära ut nyheter inom sjukgymnastik och läkarvård.


På SUS beräknar man att ca 80-90% blir bra om de kommer dit i tid.
 

Vi bodde på SUS, i samma hus som sjukgymnastiken och det var så märkligt för det fanns ramper mellan våningarna, men de var igenstängda så att en rullstol i alla fall inte skulle kunna köra där. Men tydligen skulle de öppna upp dem om ett tag då de utökar sjukgymnastiken och hjälpen för handikappade. Men bara att riva de väggarna skulle kosa jättemycket pengar så det tror jag kommer röja väldigt länge.


CRP


Landets enda stora rehabiliteringscenter för handikappade, utvecklingsstöda och strokepatienter, etc. finns i Dhaka. Det heter CRP och tar emot ca 200 patienter varje dag. CRP får pengar från olika fonder i västvärlden. Och personalen får ibland möjlighet att resa till andra länder för att lära sig nya saker.


CRP har 5 instanser i landet och har små projekt i 61 distrikt.  Där ordnas möten för handikappade där de kan diskutera sina rättigheter. De satsar även på utbildning av kvinnor och barn på landsbygden.


Om ett sjukt barn söker hjälp får det komma och bo på CRP i 2 veckor tillsammans med sin mamma. Då bor de på golvet tillsammans med andra barn och mödrar. Efter de 2 veckorna kommer de tillbaka 1 gång i månaden som uppföljning.


Det finns 21sovplatser och det är ca 42 barn som kommer varje månad och som bor där under tiden.


Man har som mål att hjälpa patienterna ut i samhället och att få dem i arbete, därför har ca 10 % av de anställda någon form av handikapp.


De använder bl. a. gruppterapi och handterapi med olika material. 84 % av de sjuka är extremt fattiga och det är beroende på den misär som de lever i som de blir sjuka. De få gratis behandlingar, för övriga är det väldigt billigt.


Bangladesh är ett mycket mansdominerat samhälle och 6 av 7 patienter är män.


Något som är lite intressant är att sjukgymnastutbildningen i Bangladesh är 5 år, i Sverige är den bara 3 år.

Man har satsat på några saker som är extremt ovanligt i Bangladesh men vanligt i västvärlden och det är att använda sig av vattengymnastik och ridning i rehabiliteringen. Så man har satsat pengar på att köpa en häst (den enda vi såg på hela resan) och att bygga en pool.


Allt är handikappsanpassat med ramper, etc.


På CRP finns även skolundervisning för ca 300 elever.
 

Jag minns särskilt 2 tjejer på CRP. Den ena var Amy, 13 år. Hon kom dit några år tidigare. Hon var psykiskt sjuk och pratade inte. Hon hade haft det jättesvårt innan hon kom till centret och hade bland annat blivit våldtagen många gånger och på grund av det blivit ännu mer inbunden.


En annan ung kvinna som jag träffade satt i rullstol och ingen visste hur gammal hon var. Troligtvis i 23-årsåldern. Och de trodde att hon hade en cp-skada. Men hon hade inga föräldrar och kom till CRP när hon var liten. Då fick hon stanna.


Det som var spännande var att vi fick se så stora kontraster i landet. Efter att ha besökt CRP så åkte vi till ett litet center med skola och sjukgymnastik för utvecklingsstörde och handikappade. Där fanns nästan inga resurser. Eleverna är mellan 3 och 25 år. Endast 4 lärare på 40 elever, det är ungefär motsvarande siffra i Sverige när det handlar om friska elever. Dessa elever behöver hjälp med allt. Eleverna kan få stöd från organisationen så att de inte behöver betala skolmaterialet, men om de t.ex. behöver hjälp att ta sig till och från skolan kostar det 70 thaka/månad = 7 kronor. Den lilla kostnaden är det många som inte har råd att betala och då kan deras barn inte gå i skolan.


Eleverna får lära sig mycket praktiskt i skolan så att de ska ha en chans att försörj sig då de slutar. Det kan handla om att lära sig att sy t.ex.


Men jag tror personligen att det är väldigt liten chans att de får jobb efter skolan, för arbetslösheten i Bangladesh är generellt väldigt hög och då är det nog ännu svårare för dem som har ett handikapp.


Den här organisationen heter Swid och den har 42 skolor i landet. Men det finns även andra liknande organisationer.


Det kanske låter som om det finns gott om organisationer som hjälper barn med särskilda behov och det finns relativt många, men i själva verket är det väldigt få som verkligen får hjälp. Det beror främst på att det är så få som har råd med vård. Och då det finns ställen där hjälpen är gratis kan många inte ta sig dit på grund av att resan dit kostar pengar och de flesta bor ju isolerat ute på landsbygden.


Men situationen blir bättre och bättre, mycket har hänt de senaste 10 åren och alla jag träffade var optimistiska och såg ljust på framtiden.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0