Shine my global family!

Det är lätt att hävda att demokrati är den enda vägen till ett bättre liv för befolkningen i Sydostasiens länder. Jag menar dock att det krävs något mer för att en bättre levnadsstandard ska uppnås i många av de länderna. I nuläget skulle kanske fullständig demokrati inte vara en tillräcklig lösning för drägligare levnadsförhållanden och kanske kan det till och med vara så  att vissa aspekter av det vi förknippar med demokrati, kan tänkas komplicera livet för en stor del av befolkningen i dessa länder och detta ska jag ta upp i kommande stycken.

Många i Sydostasien livnär sig idag på prostitution och barnarbete. I en demokrati tillgodoses de mänskliga rättigheterna. Både barnarbete och arbetsförhållandena i exempelvis många av de enorma textilfabrikerna är på flera sätt brott mot de mänskliga rättigheterna. Men kan man påstå att barnarbete är enbart negativt? Eller att man borde stänga alla fabriker som inte uppfyller alla krav då det gäller arbetsförhållanden? Alternativt inrätta handelsblockader mot de länder där dessa brott förekommer? Om allt barnarbete förbjuds och regimerna ser till att lagarna konsekvent följs påverkar det många av barnens familjer negativt, något som på sikt kan leda till svält och större och ännu mer utbredd kriminalitet. Även om befolkningen egentligen inte vill se sina söner och döttrar arbeta kan det vara en inkomstkälla som leder till att familjen klarar sig. Vem vet vad som händer med dessa barn om deras inkomstkälla rycks ifrån dem? En stor risk är att prostitution blir den enda utvägen, något som definitivt inte stämmer överens med de mänskliga rättigheterna. Detta skulle leda till att barnen blir oerhört utsatta och sårbara. Jag vill inte tvingas välja mellan barnarbete och prostitution för de berövar båda barnens deras barndom, men är jag tvungen vidhåller jag dock att prostitution är värst då det raserar människors självaktning på ett oerhört grymt sätt och om ett barn utsätts för detta, hur ska det då någonsin kunna lita på någon igen?

Just den omfattande prostitutionen är ett allvarligt problem eftersom den är en stor inkomstkälla för många kvinnor i Sydostasien är. Sexhandeln med unga asiatiska kvinnor mellan västvärlden och Sydostasien är ett fenomen som bara tycks växa och växa.

I många länder, bland dem Burma, är också droghandeln ett utbrett och ständigt växande problem. Främst är det opium som odlas och säljs både på den inhemska marknaden och som en viktig exportvara till resten av världen.

Världshandeln bör ses över och det här är ett område där vi i väst kan vara med och påverka och ställa krav. I nuläget importeras billiga råvaror från hela omvärlden, inte minst från länderna i Sydostasien. Det sker hela tiden på västvärldens villkor och länderna som odlar varorna tjänar oförskämt lite på exporten. Idag förädlas råvarorna i näst intill alla fall i landet som importerat dem och det innebär en stor förlust för exportländerna. Det här är ett exempel på när omvärlden faktiskt kan och bör ställa krav på handeln och dess leverantörer. Våra vardagliga val kan göra skillnad. Vi kan till exempel köpa rättvisemärkt mat, vilket innebär att maten är ekologiskt odlad av arbetare som har drägliga och godkända arbetsförhållanden. Något som också skulle vara ett rejält lyft för många ekonomiskt fattigare länder är om de faktiskt kunde få förädla sina produkter i hemlandet, det vill säga innan de exporterades. Då kan varorna säljas dyrare och på det viset kan en starkare ekonomi successivt byggas upp.

Många av länderna i Sydostasien har drastiskt fått en högre materiell standard och detta är en bidragande orsak till att många ekonomier där blomstrar och är på stark frammarsch. Detta har lett till växande miljöproblem som grundar sig i alla de gigantiska industriområden som numera finns i princip överallt i de flesta av länderna. På det här området krävs definitivt betydligt mer kunskap. Kanske är det vi här i väst som måste dra ner på våra krav, det är vi som har skapat normen för vad som idag räknas som en bra levnadsstandard. Det är fel att klandra de länder som nu ser chansen att ta sig upp på vår nivå då det gäller ekonomi, industri, etc. Världen skulle förmodligen inte klara av om alla länder hade lika mycket

Många påstår att demokrati är det enda svaret för en bättre framtid, beroende på att de lagar och rättvisetankar det för med sig och visserligen är det så men jag hävdar att det krävs något mer.

Naturligtvis menar jag inte att man ska välja mellan demokrati och andra lösningar, utan båda varianterna är givetvis nödvändiga. Min åsikt är att vi alla bör inse att det krävs mer än endast demokrati för att uppnå drägligare förhållanden i befolkningens vardag. Demokrati är en mycket viktig förutsättning för ett lands utveckling. I en demokrati finns många ingredienser till rättvisa i landet, något som är en förutsättning för en trygg tillvaro. Man måste dock även se orsakerna till problemens uppkomst, först då går det att finna en lösning. Kunskap är nyckeln till ett mer medvetet land och en hållbar utveckling I en demokrati har alla visserligen chans att göra sin röst hörd genom val, men det är först när befolkningen via skolor får utbildning som de kan bli medvetna om den sits de befinner sig i och utifrån det kan de bilda sig en uppfattning. Först då kan demokratiska val fungera och leda till förändringar som faktiskt stämmer överrens med folkets behov och önskningar.

Vi har nu sett många exempel på problem som enbart demokrati inte kan lösa, några av dem är prostitution, barnarbete och andra sociala problem som droghandeln. Hur ska man åstadkomma hållbara förändringar? Det finns ingen enkel väg att gå för att uppnå detta men jag anser att man måste se det som ett globalt problem där ansvaret ligger så väl på oss som konsumenter och medmänniskor i väst som hos varje familj på Sydostasiens landsbygd.