Shine my global family!

Så kom tillslut dagen vi längtat så förbannat länge på. Och den kom med storm! Studentdagen den 5 juni vill jag minnas för alltid eftersom det nog var den bästa dagen i mitt liv, hittills i alla fall. Hela dagen förflöt som i dimma, men ändå kommer jag ihåg varje minut, varje händelse och varje känsla. Jag var bara så obeskrivligt lycklig och kände mig inte ett dugg sorgsen under hela dagen. Dessa sorgsna känslorna hade vår klass redan arbetat av under den senaste veckan, men högtidstal av högsta kvalité, och i torsdags var det endast de glada känslorna jag kände. Inga tårar rann, så den nya vattenfasta mascaran var ett onödigt och dyrt köp. Men den kommer väl till användning förr eller senare.
 
Dagen började med champangefrukost hemma hos Catarina, där hela klassen samlades vid 9 för att skriva i studentmössorna och umgås. Efter det gick vi sjungandes ner till gamla Thomas för att ta studentfoto, hoppas det blev bra (har en känsla av att mina armar kommer se amputerade ut, då jag stod med båda armarna bakom Anton och Matilda). SEN blev det dags för kabarén som lärarna hade för oss, och vår klass fick en alldeles egen sång ("...Ni är doften av Dhaka"), mycket fin. Många skratt och många glädjeskrik/vrål innan, under och efter kabarén. Efter det bussades vi upp till nya Thomas där vi fick äta mingel-lunch och se stipendieutdelningen (stort grattis till Nicole, Emelie, Matilda, Linn, Tomas och Fredrik!) och lyssna på tal, några bra och några mindre bra. Sen blev det dags att för sista gången träffa klassen och våra klassföreståndare då vi fick våra betyg och varsin ros om halsen. Sen skrek vi i fönstrena en stund innan vi tillslut sprang ut från skolan för sista gången! Hittade familjen och den finfina skylten de gjort. Sedan tågade vi in mot stan för att hoppa på traktorflaken som tog oss många varv runt stan. Har alltid tyckt att det ser så fånigt ut när studenterna åker typ 30 varv runt "city", men det var så roligt! Efter en dryg timmas flakåkande hämtade pappa mig och vi åkte hemåt, där gästerna väntade. Det var jättekul att det kom så många och att mormor och morfar lyckades ta sig hit trots att de för tillfället inte har den bästa hälsan. Det gladde mitt arma hjärta.

Dagen var helt perfekt och kunde inte blivit bättre. Den var värd alla blåsor under fötterna, alla skavsår, alla söndertrampade tår (Tack Max!), värk i benen, all svett, den förstörda rösten och den efterföljande förkylningen. Tack till alla som gjorde studentdagen till den bästa dagen jag någonsin upplevt och tack till alla som bidrog till att mina tre år på Thomasgymnasiet blev så himla bra. Globalsystrar och globalmor, ni hade och har fortfarande en stor roll, med det vet ni väl redan ;)

Bjuder på några vackra foton från torsdagen. Håll till godo!

   
det krånglar med bilderna, laddar upp fler senare när min dator lugnat ner sig.