Shine my global family!

…Och vissa dagar ar mer gyllene an andra..

Nar Tuhin var liten hade han en ovana att rymma fran skolan. Om mornarna tog han andra vagar an den som ledde till skolan, och kom han val dit flydde han genom fonstret for att leka med ko-skotarna utanfor. Det slutade med att hans mamma fick folja med honom till skolan for att forandra hans skolk-statistik.

Sjalv har jag aldrig varit nagon ultra-skolkare, men idag nar halva CRP dagen hade gatt kande vi bada hur den starka eftermiddagssolen ropade vara namn. Vi satt och at banglaglass tillsammans pa lunchrasten nar nagon av oss kom pa den briljanta iden att skolka. Den vackraste och mest narliggande platsen vi har att skolka pa ar ett gigantiskt universitetscampus en 20 minuters rikshawfard harifran. Det bestar av manga byggnader utspridda pa ett enormt skogsliknande omrade med vackra parker, trad, kor, monument och studenter. Tuhin foreslog att vi skulle aka igenom hela campus och promenera till byn som lag pa andra sidan.  Eftersom bengaliska byar minst sagt ar min melodi, fick han ett rungande JA till svar! Vi promenerade pa en tegelstensvag som gick genom ett ratt o-bengaliskt landskap. Angar och trad och kor som sag ut som de gor I Sverige. Val frame I byn satte vi oss ner pa ett te-stalle och raknade loven pa traden. Nagra meter bort lekte en unge med en leksak som Tuhin berattade om hur han lekte med som barn. Det var en traplupp kring vilken man skruvande ett snore, och sedan kastade ivag. Utmaningen lag I att fa den att snurra. Och kunde man det fanns det tydligen alla mojliga konster och tavlingar man kunde utfora med leksaken, som pa bangla heter lathim. Tuhin borjade visa mig, och jag fick ocksa prova. Sedan kopte vi en egen, och gick till ett smultronstalle pa en av angarna for att ova. Efter en stund flockades det bengaliska ungdomar runt oss, och gav mig alla mojliga rad och tips for hur jag skulle fa den att snurra. Efter ungefar en halvtimme, manga rad och tips och manga oskyldiga ben skadade av mina lathim-kast senare klarade jag det. ANTLIGEN. Jag fick till och med aplader av mina 50 lathim-instruktorer! Det sags ju att man ska sluta nar det gar som bast, sa jag satte mig ner och fotade nar Tuhin och lathim-mastaren av barnen utmanade varandra. Han vann. Jag tror de tar nagot fel pa varan lathim.

En pojke pratade lite engelska, och sa direct “aaaah, Zlatan Ibrahimovich” nar jag sa att jag kom fran Sverige. Lustigt nog var han faktiskt riktigt lik Zlatan! Nar jag sa det till honom blev han djupt tacksam. Zlatan verkar vara betraktad som en riktig lackerbit har I Bangladesh. Vi tog en gruppbild med Tuhin, mig och Bangla-Zlatan I forgrunden, sa ni blogglasare ocksa kan fa se hans Zlataniska nuna! En annan liten sotnot var lathim-mastaren, som minsann ocksa finns med pa ett par bilder. Jag funderade pa hur man oversatter begreppet linslus pa engelska..

Har inte skrivit pa ett tag, och det beror pa att det har hant himla mycket. Hela dagarna forsvinner pa CRP. Och trots att vi spenderar sa mycket tid dar, kommer jag nog minnas dagen iv skolkade med mer varme an de dagar vi faktiskt spenderade dar. Att inte vara sjukgymnaststuderande eller redan utbildad, utan bara en “vanlig” volontar ar tydligen ratt ovanligt. De har svart att hitta pa arbetsuppgifter at mig far jag kansla av ibland.

For de som inte har fatt det an, ar mitt bangla-nr +880 1723 0684 05

Imorgon ska vi till varat smultronstalle igen…